Göteborgsposten – 22 december 1870, sida 1

mot frihandelssystemet — detta odjur, som ovilkorligen skulle, så försäkrade de, uppsluka hela vär industri och försätta oss i den sorgliga belägenheten att vandra på ruinerna af grusade naringar. Det var, sade de, mycket illa gjordt då i den svenska tullsiadgan all uttörselull borttogs, hvilken, så sade de, endast fördyrade varorna för konsumenterna, med hvilka, säsow varande utlänmugar, vi naturligtvis ej hade det ringaste aw skaffa. Ändå värre var det när alla inforselförbuden afskaffades, dessa förbud som så verksamt befiämjade den industri som kallades lurendrejeri. Det var en gyllene tid tör denna iodustwi när införselförbuden öfverstegn 100; den försämrades när de vid början at tretutalet minskades till 59; ändå sämre blef det då de 1835 minskades till 34, och efter 1840 ytterligare inskränktes ull blott 11, hvilka slutligen 1857 alldeles atskaftades. Men det stannade icke härvid; äfven införselvullen på åtskilliga för den stora allmänheten erforderliga nodvandighetsartiklar dels nedsattes dels atskaffades, och älven det var illa gjordt, sade patrioterna, ehuru ätven de gjorde sig det billigare priset på dessa varor ull godo. Aldra värst var det dock när 1865 den franska handelstraktaten atslöts; ty derefter skulle oviikorlig all industri i Sverige gå un der; vi skulle öfversvammas af franska varor, och uppenbart var, att värdet af det lilla vi kunde exportera till Frankrike, skulle på långt när ej kunna betäcka vardet af importen från namnde land; den bekanta kapphästen haudelsbalausen skulle snart sörvandlas till en elefant, och den arma riksbanken skulle snart berötvas sin sista tiooriug — allt för transka traktatens skull. Antagligen blefvo fihandelssystemets motståndare temligen belåtna, nar de etter hand inhemtade att totalvärdet af Sveriges införsel steg från 112.910,000 rdr (1866) ull 134,181,000 rdr (1867), vidare 1868 till 137,740,000 rdr, men nedgick 1869 ull 136,615,000 rdr, ty en så betydande tillökning maste ju vara föranledd af frihandelssystemet och dess afkomling, franska handelstaktaten. Men nämnde motståndare förtiga sannolikt att 1867 blef det nödvändigt importera spanmål för ett värde af nära 23 mill. rdr, 1868 tör nära 30 mill. rdr och 1869 sör nägot öfver 21 mill. rdr. Måhända skola de otta antydda patrioterna härvid anmärka, atrt det just är frihandelssystemet som vållat den stora spaumälsinförseln. Men har då detta system en så forundransvard makt, att dei äfven törmår att menllit inverka på väderleken som beungar årsväxteu? Hemsöktes ej Sverige af missväxter och svaga skördar äfven vå protektionssystemet florerade? Infördes icke äfren då spanmål? Då erlades tull för den införda spanmålen: om den allt sedermera obehälliis, så skulle väl icke derigenom behotvet af ett nödvändigt lemadsmedel uteblifvit, eller kunnat tyllas inom landet, utan enda pätöljden varit att det behöfliga lemadsmedlet fördyrats med jemnt så mycket som inför sehtullen utgjorde. Utförselns värde uppgick 1867 till 128,639,000 rdr, 1868 till 119,524,000 rdr, men ökades 1869 till 125,883,000 rdr. Den understiger åledes hvarje år det värde som införseln eamma år representerar. Det är alltså ett ovestridligt faktum — skola våra s. k. patrioter säga — att en handelsbalans Sverige till skada under dessa år uppkommit. Nå ja, det kan gerna medgifvas; men det kuriösa är att precist samma faktum inträffar reguliert i flera andra rikare stater än Sverige, utan att det skyllas på frihandelssystemet. I alla staers inoch utforselrörelse ingå flera faktorer, som utjemna den förmenta -handelsbalansen-, men hvilka icke kunra till siffran uppgifvas i den officiella handelsstatistiken. Det är klart, att om spanmålsskörden här de nyss antydda trenne åren uttallit förmånligt, så skulle en så betydande spanmålsinförsel icke erfordrats. De trenne årens totalintörsel representerar sammanlagdt 408,536,000 rdr, och utförseln 373,996,000 rdr — skilnaden, balansen, är således 34,540,000 rdr; men under dessa år infördes spanmäl tör 74 udl. rdr. Om endast hälften så mycken spanmål införts, så skulle värdet af importen och exporten utjemnats. Men man skall ingalunda föreställa sig att under dessa trenne år ingen spanmålsutförsel egde rum. Den var tvartom under förhandenvarande omständigheter visst icke obetydlig. Den representerade ett kapitalvärde för 1867 af något öfver 26 134 mill. rdr, för 1868 af nära 18!(5 mill. rdr och tör 1869 af — LL ——A 00