Göteborgsposten – 21 december 1870, sida 5

————— —k —fl—t — Paris, skall det fordras en ganska ovanlig konversationsförmäåga hos deras värdinna för att förekomma obehagligheter mellan dessa gäster. Bourbaki ryckte en gång på axlarne, då Bazaines namn at hr Gambetta nämndes i Tours, och axelryckningen telegraferades omedelbarligen derefter genom hela Europa och öfver Atlantiska oceanen till Amerika. För nagon tid sedan yttrade Changarnier till en tidningskorrespondont, att Bazaine var inkompetent och egoistisk Hvarochen som varit innesluten i Me 2 tyckes vara fullkomligt öfvertygad om Bazaines egoism ; om denna egoism bestod i att han tog en större portion hästkött än andra vid middagen, eller att han skrapade åt sig den sista återstoden i saltkällaren, är ej bekant och skall sannolikt aldrig bli det; men alla tyckas vara ense om att han var rysligt egoisdisk. Nu visar det sig hvilka modiga män Changarnier och Bourbaki äro, som kunna rycka på axlarne åt och med största köld i verlden nedsätta en eldätande marskalk, hvilken, såvida han ej med all sin egoism förenar en ovanlig godlynthet, torde komma att fordra räkenskap af alla som förtalat honom. Huru obehagligt måste det ej vidare vara för den siste marinministern under kejsaredömet att höra, att en lång af honom skrifven rapport biifvit funnen, hvari han skildrar marskalk Prim som en intrigerande äfventyrare, hvilken biträdd af sin hustrus slägtingar spelade franska regeringen alla möjliga spratt med afseende på mexikanska kriget. Om ej detta leder till en duell, är Prim ej den man han allmänt antages vara. När man betänker att den ene på detta sätt komprometterat den andre, vore det föga underligt om vår tids store män efter krigets slut ej skulle anse tillräckligt blod vara utgjutet, utan företaga sig att utgjuta litet mera för egen räkning.