Göteborgsposten – 13 december 1870, sida 2

underhöll-en beständig eld med sina chassepotgevärSachsiska jägareregementet besvarade den. En lini af detta regemente stod på en sluttning och var så ut satt för en kombinerad eld, att en adjutant skickade till detsamma för att beordra det retirera. Då han nalkades, träffades han af en kula i bröstet och nedföll död. Öfrerste Hansen vid nämnde jägarerege mente och 34 af dess andra otficerare blefvo äfven dödade, och soldaterna föllo som gräs för lian. Försök gjordes af tyskarne att låta deras artilleri spela, men markens beskaffenhet var så ogynnsam, att detsamma endast kunde uppställas på sådana ställen, der bomberna från fästena inom fem minuter skulle ha alldeles tillintetgjort det. Endast ett par batterier användes, men gjorde tillfölje af omständigheterna föga nytta. Det fanns kavalleri på båda sidor, men detsamma deltog ej i striden. Tyskarne hade uteslutande sitt infanteri att lita på, och detta kämpade beundransvärdt och tillfogade fienden stora förluster. Fransmännens linier glesnade beständigt, men ersattes af andra. hvilka underhöllo elden med sina chassepotgevär på ett sådant afständ, att de voro skyddade för elden från sina egna fästen. Det blef ett par gånger ett uppehåll i elden, då tyskarne retirerade mot bryggorna öfver Marne, men bombardemanget från fästena upphörde ej ett ögonblick, och mitrailleuserna samt chassepotgevären började åter sitt förstörelseverk, och åter föllo döda och sårade fransmän för elden från tändnålsgevären. Under hela tiden buros sårade bort från slagfältet å ömse sidor. Åtskilliga olyckliga soldater, som ehuru stympade förmådde att resa sig, föllo döda för en annan kula eller en bit af en bomb. Vidtomkring tycktes jorden darra af dundret från fästena, och bomber flögo öfver slagfältet och exploderade i skogarne eller på landsvägarne. Några af projektilerna uppnådde en distans at 10,000 alnar från de batterier som afskjutit dem. Slutligen blefvo tyskarne tvungna att afstå från försöket att hinna till bryggorna. Klockan var nära tre då de gjorde det. De fransmän som ej öfvergått Marne drogo sig då tillbaka och efter en stund tystnade äfven fästena. Så slutade denna andra strid. Det beräknas att 60,000 fransmän voro ute under denna dag, ehuru en obetydlig del af detta antal tog verksam del i striden. Hvad har blifvit resultatet af denna dags slagtning? Skulle det vara för mycket sagdt att ingenting blifvit vunnet å någendera sidan, under det båda förlorat mycket? Fransmännen inneha tortfarande Champigny, ehuru wärtembergarne återvunnit åtskilliga af sina yttre positioner der. Fransmännen ha hundratals döda och sårade, och 300 af dem gjordes till fångar. Å andra sidan ha tyskarne att beklaga sig ötver förfärliga förluster. Sachsiska jägarregementet och 108:de regementet ha lidit oerhördt. Hela förliden afton kommo dystra tåg af sårade in i staden, hvilka skulle afföras till fältlasaretterna här och i Torcy. Det råder stor sorg öfverallt ibland oss öfver så många officerares och soldaters död. Men ha vi väl sett slutet på dessa strider? Jag fruktar att vi ej gjort det. Jag skall bli angenämt öfverraskad om jag ej snart får sända er berättelse om en ny. Får man sätta tro till en dagorder af general Ducrot, har pariserarmen ännu ej för afsigt att gifva sig. Jag har talat med åtskilliga bland fångarne. De ha alla sagt att Paris ej gitver sig. En af dem, en mycket intelligent man, skröt öfver att det fanns 300,000 beväpnade mån i Paris, att hela nationen skulle mobiliseras, att staden var ointaglig och att der fanns proviant för två månader. Vi skola göra