Göteborgsposten – 13 december 1870, sida 1

faktum, att äfven en allwänt utbredd solkbildning icke mildrat de råa djuriska instinkterna eller en sann, af kristendomens anda genomträngd bildning måste mildra. Vi befara derför, att den tyska tolkbildningen blott är en utvärtes fernissa, ett sken som ej kunnat genomtränga folkets väsende och förädla dess andliga lif och tillvaro. Den delegerade medlemmen af det franska utrikesdepartementet, grefve Chaudordy, har d. 29 Nov. utfärdat ett cirkulär, hvari han med stor kraft protesterar mot det utrotningskrig, som Preussen nu för. Han vädjar till de menskliga känslorna samt till den internationala moralen och protesterar mot ett tolks rätt att ödelägga ett annat. Från det tyska högqvarteret utgå — heter det i cirkuläret — befallningar om utskrifvandet af krigskontributioner, hvilka ötverstiga folkets kratter. Öppna städer bombarueras, tillochmed utan att innevänarne bli derom på förhand underrättade, enskilda hus nedbrännas, och petroleum användes för att påskynda eldsvådorna, ansedda män bortsläpas som gisslan, bönder tvingas att arbeta på fiendens befästningsverk, och fiendens soldater plundra öfverallt silfver, kläder och effekter. IIufvudändamålet är att tvinga en stor hufvudstad till att gifva sig genom eld eller uthungring. Bönder och franska trupper straffas skoningslöst med döden, under forevänning att de icke åro uniformerade. Bevis på sanningen i det ofvan anförda finnas i mängd, säger Chaudordy. Ja, sådana bevis lemna oss de tyska krigskorrespondenterna sjelfva, ehuru de söka att kasta ansvaret derför på fransmännen, liksom om ett folk ej skulle ega rätt att försvara sig, då en obarmhertig fiende tränger sig på det, för att frånrycka detsamma provinser, hvilkas befolkning ej vill lemna den nation, med hvilken den sammanväxt. Så skrifver tysken Hans Wachenhausen till -Kölnische eit. bl. a. följande i en uppsats, som han kallar: Ett nytt Pompeij. På många ställen, i byar och städer, föllo våra soldater osler för borgerskapets hämnd; krigslagen känner ingen nåd, och så går nu vår marsch nästan dagligen genom byar eller gårdar, i hvilka de svarta murarne, askhögarne och spillrorna af ett fordomtima välstånd blicka emot oss. Så befinner jag mig sedan i går afton åter i en af de svårast hemsokta städerna, en ruin i ett paradis, i Chäteaudun, hvilket genom sitt härdnackalle och krafti gaf örsvarmot preussarne, genom sina utanför och i staden anlagda barrikader och sin eld från fönstren ådragit sig ett af de grymmaste straff. En hel stadsdel, 200 samt några och 30 hus lades i aska och prisgäfvos dermed äfven åt plundringen, emedan (11) borgarne sjelfva satte sig till moträrn emot fienden. En tröstlös anblick förete dessa nedbrunna gator, dessa rader af svarta ruiner och askhögar. Murbruket hänger ännu på ytterväggarne; några vinrankor ha tillochmed motstått branden och slingra längs murarne. En bitter ironi erbjuda vissa oförbrännoliga saker, t. ex. bleckskyltarne på husen. Och likasom i Bazeilles, der det ännu var sensommar, blomma rosorna i några trädgårdar framför de af elden förstörda husen. I en trädgård hänger ännu en fägelbur, men den stackars kanariefägeln är för länge sedan stekt. Det är en dyster anblick, och isynnerhet tröstlöst att se de arma, i grund ruinerade menniskorna, hvilka troligen hos grannarne fått tak öfver hufvudet, stå i gathörnen och se med själlösa ansigten framför sig, under det att en förstulen blick skelar fram ur deras ögon, när de se en af sina fiender gå förbi. Mig faller härvid åter i minnet — (man torde ursäkta, om jag skulle något kränka känslan, men vi befinna 0ss ju i kriget) — ett yttrande af den baierske löjtnanten, som, då man från en by skjutit på hans folk, till sin förman stalde frågan: Ilr ötverste, skola vi antända byn eller en fast mdereadt förstöra dens Samtliga husen vid torget äro tomma på grund af plundring; man kan knappast få sig i ett eländigt kyffe en kopp kaffe. Det inre af mairiet befiuner sig i ett rysansvärdt tillstånd, men stadens teater spelar en tragikomisk roll. Den lilla foyern och korridoren bakom de glaslösa fönstren äro betäckta med hö; i parterre ha omvexlande hastarne stått och manskapet legat; de reserverade platserna ha underofficerarne sannolikt förbehällit sig, i de andra loserna lågo qvarlefvorna at åtskilliga boeufs å la mode, hvilka spisats utan servietter.. Psykologiskt intressant ar för mig här isynnerhet den iakttagelsen, att bland de bildade klasserna råder en resignation, som blott på ett sätt kan förklaras. De ha alla ingeuting mer, de ha förlorat allt, och en hvar säger till sig sjelf: din granne är i samma belägenhet som du sjelf; han har haft ännu mer än du och har förlorat allt, du har således nu blifvit lika rik som han sjelf. Med annu större lugn finner man sig i tanken, att de tyska trupperna nu sola i massor uppmarschera här och i trakten. Man har ingenting att gifva dem, de skola således nödsakas att medföra allt, och då kan möjligen mången annan äfven få sig ett mål. Times korrespondent i Tours, hvilken s ädse utmärkt sig för en hög grad af opartiskhet och ett tydligt bemödande att skildra förhållandena, sådana de verkligen äro, skrifver under d. 2 d:s töljande: Kriget blir mer och mer förfärligt och upprörande för menskligheten. Preussarne synas regelbundet sticka i brand städer och byar, som de besatt och nödgas utrymma. Under de tre sista daurne ha tre dylika bevis på denna hänsynslösa ymhet anmälts. Det är pinsamt att tänka på de litanden som bli de stackars menniskors lett, hvilka sålunda i denna stränga väderlek mista hus och bem, samt hvarken ega lifsmedel eller tak öfver huf:u let. Allt detta kan dock bestämdt icke(?) vara kändt af kungen af Preussen, hvilken är en så from man, eller af kronprinsen, hvilken alltid varit känd för att ha ett så godt hjerta, ty i så fall skulle de aldrig kunna tillstädja det. Ej heller kan det länsrc vara något tvifvel om preussarnes plundringar. Då fransmännen ha några lyckliga träffningar och ammunitionsoch bagagevagnar, få de tydliga bevis derpä. 1 Vernon togos nyligen flera fördon, innehållande en högst brokig samling af plundrade föremål. Tidningarne meddela en fullständig uppgift öfver innehållet i en af vagnarne, hvarest funnos 12 stycken svarta och blåa kläden, en tunna honing, 5 fruntimmersklädningar, en kista kaffe, gammal koppar, en säck salt, 12 muffar, åtskilliga lampor, en klocka och omkr. 400 par billiga örhängen,