Göteborgsposten – 10 december 1870, sida 2

utrustade bataljoner och 7 kompamler iIriskytsamt 9 batterier, hvilka endast saknade seldon. Gambetta hade sjelf inspekterat armån och prisat dess förträffliga utseende. Kerairy gjorde d. 26 Nov. — enl. hans eget påstående — en beundransvärd marsch om 5 mil, för att uppnå fienden och skydda Le Mans, hvarifrån tyskarne likväl redan dragit sig tillbaka. Generalen ville nu d. 27:de rycka ytterligare framåt, då ordres ingingo trån Gambetta, hvilka tvungo Keratry att jemte general Kerisouet nedlägga sitt besäl. Keratry hotar Gambetta med dokumenter, som han säger sig ha i sin ego och hvilka inför nela landet ädagalagga, att krigsstyrelsens byråchef Leverdo är en förrädare. Det är naturligt, att dylika offentliggöranden icke kunna bidraga till att stärka disciplinen inom hären. En annan dylik brytning är den mellan Gambetta och general durelles angående utrymmandet af Orleans. Gambetta synes efter kampen d. 2 och 3 d:s, i hvilken dAurelles trupper alldeles tillbakaträngdes, hafva dekreterat, att Orlöans skulle hållas, hvilken betallning generalen likväl icke kunde etterNomma. Nu besallte Gambetta nedsättandet al en krigsrätt, för att pröfva dAurelles beteende i denna sak; och dAurelles bar på denna grund tagit atsked. Det är dock hopp om, att den gamle generalen skall återtaga sin ansökan, emedan Gambetta sannolikt endast utfärdat sitt dekret, för att på förhand atväpna de beskyllningar för förräderi, som möjligen kunde göras af de härtill alltför lättböjda fransmännen. Vi sade här ofvan, att man i Berlin hängifver sig åt förhoppningar om ett snart slut på kriget. Så t. ex. skrifver Nordd. allg. Zeit.: De tyska vapnens nya segrar äro af en alldeles utomordentligt stor betydelse, emedan de ej elienast berötva fransmännen den särdeles vigtiga strategiska positionen vid mellersta Loire, utan ätven tillintetgöra alla alla deras förhoppningar om at Loirearmecn skulle kunna undsätta och befria Paris. Enligt de från tyska högqvarteret ingångna depescher ha operationerna fortgatt på följande sätt: Den franska Loirearmen, hvars organisation an ågs fullbordad d. 25:te November, gjorde d. 28:de ett försök att öfverväldiga den tyska härens venstra flygel, för att öfver Nemours, Fontainebleau och Meiun komma i närheten af Paris; men den blet tillbakaträngd vid Beaune-la-Rolande at den 10:de armiekåren och en division af den 3:dje. General dAurelles förlade un sin tyngdpunkt mera till venster, han sökte uppnå Chartres för att öfver Epernon eller tillochmed öfver Dreux marschera till Versaiiles, och för att utföra denna operation satte hans trupper sig i rörelse d. 1 d:s från Potay och Artenay. De kommo emellertid icke heller på denun kant långt fram; de slogo en rekognosceringsatdelning, men bletvo derpå sjelfva slagna d. 2:dre och driiua tillbaka till Orlans. Åunu återstod en utväg 10r general dAurelles, i det han kunde försöka att bryta sig igenom den tyska härems centrum; men atven detta sista försök har misslyckats ... Loirearmeennäskall helt säkert draga sig tillbaka mot Tours; men i betraktande af de ansenliga krafter, som nu stå till de tyska generalernas förfogande, skola dessa icke förbii stående vid Orleans, utan snart tvinga de delegerade till att välja sig en annan vistelseort. Från Paris har man redan kunnat spåra verkningarne af Loirearmåens nederlag; ty det står sannolikt i förbindelse härmed, att general Trochu åter dragit sina trupper bakom Marne, innanför Paris inre befästningsrayon. Vi anse det för högst sannolikt, att general Trochu skall tillsvidare afhälla sig ifrån att upprepa de försök till att genombryta belagringshåren, som han gjorde d. 30 Nor. och 2 Dec. Ja, man har, enl. Daily Telegraph?, gjort sig så säker på sin sak, att man bestämt: De regelbundna trupperna och mobilgardisterna skola vara krigsfångar, nationalgardet och de oregelbundna trupperna skola afvapnas och få tillåtelse att återvända till privatlifvet. Fästena, kanonerna och ammunitionen skola utlemnas. Den regelbundna garnisonen skall rycka ut med krigiska hedersbetygelser. Af. slås deremot kapituleringen, skall belägringen bli fortsatt på regelbundet sätt, men först i yttersta nödfall skall man skrida till ett bombardement. Dessa förhoppningar om ett snart uppgitvande å fransmännens sida ha dock som bekant ej bekräftats. Emellertid vill dock, med hvad anspråk på trovärdighet känna vi ej, Dåily News veta, att Gambetta i Versailles begärt vapenstillestånd för val af en konstituerande församliny utan att Paris proviantering skulle uppstallas som vilkor. Den af badensiska generalen Werder såsom en fullständig seger för de tyska vapnen skildrade striden vid Pasques (nära Autun) framställes af Garibaldi sjelf i ett bref till dennes dotter sålunda: Autun d. 28 Nov. I går eftermiddag kl. 2 angrep fienden våra ställningar vid Lanlenoy. Han tördrefs från hela högslätten och förföljdes till Dijon. Vi företogo kl. 8 en stormning mot Dijon, men drogo oss tillbaka, emedan de fientliga stridskrafterna voro alltför betydande. Vi befinna oss alla fullkomligt väl. G. Garibaldi. Om förhållandet med lifsmedlen i Paris skrifver en bekant vetenskapsman derisrån, hvilken f. n. bekläder en offentlig plats i hufvudstaden: Vi kunna utan svårigbet hålla oss i 3 månader och säkerligen i mer än 4 utan alltför stora umbaranden. Inom kort skola 300,000 man stå tardiga att rycka i fält med ett starkt artilleri, helt och hållet skapadt under de sista månaderna. 200,000 i man andra skola försvara fastningsverken, hvilka ännu icke träffats af någon tysk kula. Huru det än T AF sa An me JA