Göteborgsposten – 10 december 1870, sida 2

1Å.. tran Utlandet. Man har å tysk sida med bestämdhet trott, att eter Loirearmåens nederlag Paris skulle inom kort gifva sig och att allt vidare motstånd skulle vara tåtängt. Denna tanke synas fransmännen skynda att vederlägga, i det att de vilja fortsätta motståndet. Vid Loire pågå redan strider, för att hindra tyskarne från att göra öfvergången. Från Paris antyder allt, att striden skall återupptagas. General Ducrot bar d. 4 d:s från Vincennes utfärdat en dagorder, hvari han säger: sDen blott för ögonblicket hejaade striden skall modigt återupptagas. Alven denna gång skola således de tyska förhoppningarne om krigets slut före Jul svikas. Huruvida det å hHansmännens sida torlängda motståndet nu skall kunna leda till en ändring i törhällandena, torde deremot vara ovisst; ty öfverväldigande är den makt, hvarmed fienden gisslar det strängt hemsökta landet, och bland fransmännen sjelfva börja åter dessa tecken till oiycksalig oenighet att visa sig, hvilka förlama motståndskraften. Så beslutar man i Dunkerque att sätia sig till motvärn och börjar att uppkasta forskansningar omkring staden, för hvilka en del förhuggningar i den närbelägna skogen måste göras. Men traktens befolkning reser sig, för att förhindra åtgården. En till sina toljder måbända ännu vigtigare omständighet är duck den oenighet, som råder mellan Gambetta och flera af de betalhatvande generalerna. Med sin utomordentliga energi vill dock Gambetta ligga i för mycket, och samme man som lörebrådde kejsar Napoleon, fastän han i åratal sysselsatt sig med krigsvetenskapen, att han var en dålig befalhafvare, som derför icke borde besvärat armån, vill nu, då han sjelf kommit till makten, leda, fastän han endast egnat sig åt juridiska studier och ordets militäriem. Gam