Göteborgsposten – 10 december 1870, sida 1

fFAIIDRA 101 U-altALIGCH AIMGPrIS Så ICCL InhILICTAU person, som ej har sig bekant huru nödvändigt detta kapell är för musikens uppehållande inom vårt samhälle, men också huru svårt kapellet har att under vintermånaderna sjelft kuppehålla sig härstädes. Nåväl, publiken finner det troligen allsicke påkostande att erkänna det förstnämnda — märk! det kostar ej en vitten, ett sådant erkännande, men att kosta på sig en 50-öring en vacker Söndagsmiddag för att på samma gång få njuta af god musik och, i sanning, så billigt som det gerna är möjligt bidraga till ett godt ändamål — nej, pass! Dock — vi misstaga oss helt säkert. Måhända blir Nya Exercishuset i morgon middag, då — ett sista försök — ännu en konsert för stor orkester gifves kl. Yag2—3 e. m., fylldt af ett talrikt och lifvadt auditorium. Bland annat utföras ouvertyrerna till Oberon af Weber och Elverhöi at Kuhlau. Göteborgs Konstflitslotteris 15:de utlottning försiggår nästa Fredag d. 15 d:s. Denna s. k. Julklappsutlottnins upptager ej mindre än 400 vinster, deribland flera både dyrbara och smakfulla, om hvilkas beskaffenhet man bäst och säkrast får ett begrepp genom att göra ett besök i lotteriets utställningslokal 1 Museum. Högsta vinsten är en fullständig matsalsmöbel med d:o servis för 12 personer. En annan utställning, som förtjenar beaktas, är den som i morgon afton kl. 6 öppnas i Bloms salar. Det är Göteboros Arbetareförenings exposition af svenska slöjdoch industriartiklar. Expositionen lärer komma att omfatta bortåt 1000 nummer, uteslutande alster af svensk industri, deribland en stor del utgöres af till föreningens byggnadsfond skänkta gåfvor omfattande vett prydligt urval af fruntimmersoch andra arbeten, hvilka komma att sedan på särskild auktion försäljas. Rörande öfrige detaljer hänvisa vi till annonsen i dagens n:r. Mindre Teaterns flitiga trupp har under inöfvande ett nytt stycke: Pröfvostenen af Augier Sandeau, en om icke ny dock vålkänd firma. En af direktörerna lärer i nästa vecka komma att företaga en resa till hufvudstaden och det hviskas — — Nå, herre, hvad hviskas det? — Jo, det hviskas att resan sker för att möjligen kunna uppsnappa en lämplig — — En lämplig?... — En lämplig Frou-Frou. Den lilla truppen behöfver också snart uppbjuda alla sina ressurser, ty innan kort, omkring d. 22 å 23 d:s, intågar genom Nya Teaterns portar den gamle segerrike fältherren Wilhelm Ahman, hvilken, krönt af lagrar från segrar i Malmö och Lund, lärer ega en epröfvad kärntrupp af här förut bekanta och omtyckta dramatiska artister samt dessutom eger till sin disposition, efter hvad det förjudes, mycket farliga hjelptrupper i qvinlig ungdom och fägring. Tiden är ond. Tyskland är uppfyldt at transka fångar, en armå i trasor, tappra Frankrikes söner, dem hvarken imperialismens eller rihetsgudinnans mantel mäktat gifva skydd. Och Göteborgs cellfängelse är proppfulit, så fullt att åtskilliga individer, som nu äfven i sin tur skulle bidragit till cellfängelsets fyl, fått respit med kropps-plikten. Bara de nu ej i glädjen gå och öka sitt debet i poliskammarens svarta bok. För öfrigt spökar det i Falköping. Det rar natten till sistl. Onsdag. På den atelier, från hvilken Tidning tör Falköpings Stad och Faibygden utgår, var arbetet i full gång för påföljande dagens tidning. Plötsligt ljöd det under en kast, hemskt och doft: Sättmaskinen i gång! De innevarande bleknade, ryste till och sågo på hvarandra. På sätteriet fanns ingen sättmaskin och hvar någonstädes i Sverige finnes väl en sådan? Åter ljöd det fortfarande lika hemskt: Druck nit so, druck nit so, ned med Bismarck! Tryckpressen i rummet intill stannade och hela personalen rusade till redaktören, som i innersta rummet stod inbegripen i ett samtal med en främliing. Det spökar i sätteriet, sade sättarne, Åoch äfven i tryckeriet, tilllade tryckarne. I samma ögonblick dånar en stentorsstämma midti gruppen: Ur redaktör! huru vågar ni hunsa upp Times och Daily News? Ny förskräckelse. Men främlingen log och tog i rättan tid till ordet: Mine herrar! Lugnen er, det är jag som ställt till alltsammans. Jag är den store, svenske eqvilibristen och buktalaren C. F. Lindström. Ni hören nu hvad jag törmår. Alla blickade med beundran på den utomordentlige mannen och redaktören fattade sin penna och skref på stående fot följande märkliga notis : Eqvuibristen Lindström har anländt till staden och gifver om torsdag en representation å källarmästare Jouvins salong. Hr L:s prestationer lofordas mycket från de städer der han förut uppträdt. Så skrifver den i Karlskrona utkommande Blekinge Läns tidning: Eqvilibristen Lindströms föreställning å lilla frimuraresalen besöktes af ett så stort antal åskådare som lokalen medgaf; också voro hans prestationer värda en sådan uppmuntran. Hr L:s buktaleri var mästerligt, likasom hans utförande af klotpolkan. Så långt Blekinge Läns Tidning. Sjelfva