Göteborgsposten – 10 december 1870, sida 1

Hvarföre tiaslas och tasslas det mer än vanligt i småherrskapets rum? Hvarföre smyger sig den ene efter den andre på tå fram mot dorren till pappas arbetsrum, dit mamma nyss begaf sig, belastad med en mängd paketer af olika dimensioner? Ack, så törtretligt, det sitter en pappersplugg i nyckelhålet! Men — hvad är detta? hvilken ljuflig lukt som tränger ut från det mystiska rummet, föräldrakärlekene heliga julklappslaboratorium! Med större välbehag inandas ej en firad sångerska de utsökta dofterna från de praktbuketter, som smycka hennes boudoir dagen efter en triumt, girigare insuper ej den raffinerade gastronomen ångorna från en grouse med tryffel än i detta ögonblick ett halft dussin uppåtvända näsembryoner vädra efter den förföriska lukten, under det att små friska läppar sakta hviska: Oh, det osar lack!!!:Å Hvarföre? Jo, idag är det fjorton dagar till Julafton! Hvarföre ha nu en tid bortåt alla ordentliga husmödrar provianterat i en skala, som skulle hus och hem innan kort bli cerneradt af blodtörstiga barbarer, hvarföre ha kötthackor, saltbaljor och korfmaskiner blifvit det intressantaste husgerådet för dagen, hvarlöre ha damborstar och sopqvastar fört ett regemente rakt uppåt väggarne, hvarföre ha tönsterlufterna blifvit beröfvade sina prydliga draperier, så att den kulna vinterdagen med