Göteborgsposten – 9 december 1870, sida 2

mer för att kamratskap. Jag är i stort bekymmer och kom bedja er om ett godt råd. — Jag kan försäkra er att det bästa råd jag kan gifva skall stå till ert förfogande, sade han i det han satte sig. Jag borjar draga mig till minnes, att jag sett ert ansigte i klubben, ehuru namnet på ert visitkort förefaller mig obekant. Jag har aldrig haft mycken tid ledig för Ragamuffinsklubben, ehuru jag de gånger jag vorit der funnit konversationen både lärorik och angenäm. Mon mina egna små bemödanden i den dramatiska genren ha ej rönt framgång, och jag har funnit mig nödsakad att mera uteslutaude egna mig åt mitt yrke. Men jag har sagt tillräckligt om mig sjelf; låt mig nu höra på hvad sått jag kan vara nyttig för er. — Låt mig först och främst göra er en fråga. Har ni er något bekant om en viss d:r Doddleson? — På Plantagenet-square? — Ja, han bor der. — Ej särdeles. Jag har hört att han skall vara mycket anlitad af gamla enkor, som ha mera penningar än de veta hvar de skola göra af och föga förstånd att sköta dem. — Är d:r Doddleson en man i hvars händer ni skulle vilja anförtro er bäste väns lif? — Dertill måste jag på det bestämdaste svara nej! utropade läkaren ifrigt. (Forts!)