Göteborgsposten – 9 december 1870, sida 2

— — — — ———————— Huru oduglig mr Burkham än kunde ha varit i detta särskilda fall, skulle han åtminstoue kunna underrätta Valentine om hvem bland Londons medicinska celebriteter som bäst vore i stånd att behandla en sådan sjukdom som Charlotte Hallidays. — Och om, såsom Diana någon gång antydt, det är någon ärftlig sjukdom, torde denne Burkham vara i stånd att kasta något jus öfver naturen deraf, tänkte Valentine. Han gick rakt från jernvägsstationen till det hus, i hvars ena våning medlemmarne af Ragamutffinsklubben hade sina sammankomster. Af vaktmästaren pa platsen fick han upplysning om mr Burkhams adress. Nämnde gentleman bodde qvar på samma ställe, der han tio år förut fått kallelse att infinna sig hos den sjuke landtbrukaren från Yorkshire. Mr Burkhams bana hade ej varit upplyst af lyckans solsken. Han hade med möda kunnat slå sig fram och förtjena upyehälle till sin unga hustru och de barn som föddes i hans äktenskap. En droska förde Valentine till mr Burkhams bostad. Den tjenarinna som öppnade dörren efter hans ringning sade att mr Burkham var hemma och förde gästen in i ett rum, der han satte sig att invänta doktorns ankomst. Han kom efter ett kort dröjsmål, som förekom gästen väl långt. — Jag tviflar på att ni kommer ihåg mitt namn, mr Burkham, började Valentine; men ni och jag äro medlemmar af samma klubb och i denna klubb råder ett godt