Göteborgsposten – 8 december 1870, sida 1

sakad telegrafera till boktryckaren rörande en uppsats af I mig, Ni har väl ingenting att invända mot denna oskyldiga osanning? — Ej det ringaste. Jag tror det vara mycket vigtigt att Charlottes oro ej väckes. Det är bäst alt ni stannar och dinerar; tids nog att afsända telegrammet efter middagen. — Jag vill ej riskera det, svarade Valentine. Jag skan ej äta eller dricka förrän Jag gjort något för att minska min pinsamma oro. Han gick tillbaka till det rum, der Charlotte satt bredvid det öppna fönstret, och omtalade att han var nödsakad aflägsna sig för afsändande af ett telegram rörande en af honom författad uppsats i Cheapside magazine. Charlotte fattade ej tydligt anledningen hvartöre han behöfde aflägsna sig, men fästade sig uteslutande vid det faktum att han måste lemna henne och blef djupt bedröfvad deröfver. — Aftonen skall synas mig så lång, då du ej är närvarande sade hon. Han lutade sig öfver henne och sökte trösta henne. Just nu kände han sig oförmögen att beherrska sina känslor. Han lutade sitt hufvud ner, så att hans läppar vidrörde hennes bruna hår, och kysste det passioneradt. Den tanken föll honom in, att han åter en gång skulle kyssa detta bruna hår med en djupare passion, med ett bittrare qval, och att Charlotte då ej skulle känna hans kyssar eller hysa medlidande med hans qval.