Göteborgsposten – 6 december 1870, sida 1

metallhalt måste motsvaras af ökad köpkraft, större värde. Men det som här medför fara är att ötverlägsenheten i metallhalt hos de svenska mynten framtör våra grannländers är så obetydlig, att den i de dagliga utbytena törbises. En svensk specie är 0,8 4, bättre än den norska och 0,9 4, bättre än den danska specien. Den är likaledes 1,8 4, bättre än 33. Mark Hamb. Kur. och 2 00 bättre än 1!, preuss. Thlr, hvilka båda myntvärden pläga med vår epecie jemföras och i detaljhandeln såsom lika gällande med den emottagas. Den danska riksbanksdalern är således icke vå d mer än 1 rdr 98 4 öre sv., ehuru den får gälla 2 rdr sv. Förlusten kan synas obetydhg och man underkastar sig hellre denna än de wed en noggrann vexling förenade besvärligheter. Men många bäckar små göra en stor å, och när man besinnar att mellangiften at ett öre på riksdalern gör en mellangitt af 1000 rdr på utbyten af 100,000 rdrs värde, så kan man få en föreställning om den förlust, som landet i sin helhet lider genom det anmärkta förhållandet vid de dagliga utbytena. I rikets sodra provinser inströmmar nu en mängd af dessa mindre hatfulla mynt, och synnerhet af de danska, samt banar sig väg ull det inre at landet. Der mötes densamma at ett annat strömdrag från Norge, och vårt land blir således ofversvämmadt af myntstycken, hvilka äro svarlika men icke fullt lika med våra egna i värde. Det är en allmän regel att det sämre myntet undantränger det bättre, och denna lag gör sig äfven här gallande; hvartör hela vår metalliska myntstock skulle förändras till halt, såvidt icke genom omoch nypregling från riksbankens sida de lagbestämda myntförhållandena upprätthöllos. Men det kan ifrågasättas, om icke det anmärkta förhållandet äfven på den stora handeln utöfvar inflytande. Svenska myntets verkliga värde i jemförelse med t. ex. det hamburgska är sådant att parikursen på Hamburg utgör 132: 17 (d. v. s. att detta belopp i riksmynt är lika med 100 mark hamb. beo). A vista vexlar på denna plats borde således kunna erhållas till sådant pris. I stället finner man emellertid att kursen understundom uppgått till 134: 50 och vanligen hållit sig evatvande kring 133!,. Sistnämnda siffra antyder nu ett värdeforhållande, som skulle vara det riktiga, itall halten i den svenska specien vore densamma som i de öfriga skandinaviska ländernas siltvermynt, och den slutsats ligger således nära till hands, att den stora handeln här gör sig skyldig till samma tel som den lilla, att nemligen förbise den skilnad som till det svenska myntets favör förefinnes. Andra förklaringsgrunder ha visser hgen blifvit anförda, men på deras tillracklighet torde med skäl kunna tviflas. Misstorhållandet har länge ådragit sig uppmärksamhet och redan vid 1862—1863 arens riksdag väcktes en sedermera vid 1868 års riksdag återupptagen motion om att myntfoten skulle foråndras i ötverensstämmelse med den tyska 30-tbalerfoten, hvarvid motionären, hr A. W. Björck, tillika uttalade önskvärdheten af att reformen samtidigt genomtördes i alla de skandinaviska länderna. Sakerligen skulle ock den i så hög grad behöfliga ändringen vid innev. tidpunkt hafva blifvit verkstalld, om icke under mellantiden frågan fått en annan ställning genom förslaget om att guld måtte införas sågom mynttot. Sker detta, kommer siltver hädanefter endast att utgöra skiljemynt och blir i sådan egenskap dilloneradt, d. v. s. i finanspolitiskt sytte så starkt bemängdt med koppar, att det verkliga värdet icke motsvarar prägelvärdet. Till de skäl, som göra att man måste önska, det guldmyntfoten snart må antagas hos oss, kan derför såsom ett praktiskt biskäl läggas den berättigade fordran att Sverige icke hädanefter skall årligen förlora tusentals rdr, derför att dess mynt är för godt. Stadsfullmäktigvalet. Vi ha blifvit anmodade att offentliggöra nedanstående lista för stadstullmaktigvalet idag, om hvilken en del röstberättigade lärer förenat sig: Mälaremäst. C. J. Ahlin Grossh. C. O. kjellberg IIandl. C. A. Andersson (firHandl. Aug. hobb ma O. P. Andersson Son) Grossh. J. E. Levisson v. Haradsh. Frans Almen Skepysf. J. W. Lilllequist Handl. J. A. Afvidsson (tirOrgelnisten J. P. Lindell man Wachenfelt AndersGrossh. Edv. Magnus son) Biyggare 4. O. Norlund Grossh. C. J. Brusewitz Kapten D. Odelstierna Grossh. Patrik Billqvist Jur. Kand. 4. Philipsson Handl. Fred. Blidberg Byggmast. P. J. Rapp Stadsmakl. Jacob Dahl Fabriksidk. D. Robertson : Doktor Ch. Dickson Protessor E.v. Schoultz Fabriksidk P. Firstenberg F. Sjokapt. J. F. Ströomberg Grossh. Conr. Hamberg Grossh. I. W. Tranchell Rektor A. O. Ueurlin Grossh. J. W. Wilson Landtbruk. J. D. v. Holten Rektor C. H. Winkrans I — Han måste hålla af henn