Göteborgsposten – 6 december 1870, sida 1

— Hans ställning är ett tillräckligt svar på denna fråga. — Vill ni låta mig telegrafera efter honom denna eftermiddag — genast? — Ni kan ej telegrafera från denna plats. — Nej, men från St. Leonards kan man telegrafera. Tror ni att jag är rädd för en promenad dit? — Men hvarföre skicka efter Doddleson? Den behandling han föreskref är den behardling vi nu till punkt och pricka följa. Att kalla hit honom vore derföre en dårskap. Vår stackars Charlottes sjukdom är för ögonblicket fri från alla oroande symptomer. — Ni ser ej den förändring hon undergått så väl som jag ser den, yttrade Valentine sorgset. Af barmhertighet, mr Sheldon, låt mig följa min vilja i detta fall. Jag kan ej stå bredvid och se henne aftyna utan att göra något för att rädda henne. Låt mig skicka efter denne man. Låt mig sjelf tröffa honom och höra hvad han käger. Ni kan ej ha något att invända mot hans ankomst, sedan ni valt honom till Charlottes läkare. Det kan endast vara fråga om utgifterna. Tillåt att det blir min affär. — Jag kan stå ut med att betala min styfdotters läkarevård utan hjelp från er börs, mr Hawkehursl, sade vexelmäklaren med sårad stolthet. Det finns en sida af saken som ni ej tycks taga i betraktande. — Hvilken då? — Den oro som tillkallamdet af en läkare från London skulle uppväcka hos Charrlotte. (Forts.)