Göteborgsposten – 3 december 1870, sida 1

. :nmAfFFL —1 u7 hetsade, att frågan blifvit bragt på sin spets ... — Ja gubevars, men just deri låg det stora felet, dit skulle hon aldrig ha bragts, en törståndig och töretänksam styrelse borde ha tunnit att på detta sättet böra vandarne ej tukta hvarandra ... och så säg mig för roskull, hvar har man väl någonsin hört talas om, att så vigtiga frågar afgöras med enkel pluralitet ...: — Min bäste hr Z., jag har sannerligen icke gjort upp Arbetareföreningens stadgar .... — Må så vara, men var god och erkänn, att hela proceduren var hogst törhatlig och alldeles icke .... — Förlåt, låtom oss afbryta, vi väcka ju uppseende hos tolk, som passera förbi oss ... men hvad i allan tider betyder detta? — IIvilket: — Jo, ser ni inte hur alla menniskor gå med näsan i vädret och koxa uppåt skyn, alldeles som om de väntade att stekta spartvar skulle flyga i halsen på dem .... — -Ja, jag ser, kors det der begriper jag mycket väl, de.... — Åå, de ... — Ja, de gå och titta efter ballonger! — Ballonger! — Ja, för katten, ni måtte väl känna till telegrammerna från Norge. — Ja visst, men Norge är icke Sverige och Göteborg icke kristiania .... — erre, jag såg igår med mina egna ögon en ballong svätva öfver Landalabergen ... bestämdt densamma, som varit synlig öfver Kristianiafjorden, ty den kom .... — Ha-hahal — Huru, herre, ni skrattar mig midt upp i synen, tror ni kanske, att jag går här och ljuger, hvaba? — Åh hur kan ni tro, nej, Jag skrattar helt enkelt derföre att ni, liksom en hel hop annat hyggligt folk, har blifvit duperad at. .. — At: — Af några små, oskyldiga pappersballonger uppsläppta af elever vid Chalmersska slöjdskolan. — Verkligen? Talar ni sanning? — -Ursäkta, tillåt att jag citerar en berömd samtida; tror ni kanske att jag går här och ljuger, hvaba: — UHm! Ni har rätt, ni slår mig med mina egna vapen... Se så för f-n! — Hvad nu då? — -Sicken fanders best der kommer! — Best! — Ja, jag menar hundrackan der... ni känner till den sorgliga händelsen... ack, vore jag bara tidningsskrifvare, så skulle jag .... — -Så skulle ni... — Så skulle jag, ta mig dalern, skrifva om detta förbaskade oskick, denna verkliga Itabies Canina, denna galenskap att hålla hundar... jag vill nu allsinte tala om de små knärackorna, för dem kan jag åtminstone värja mig med en dugtig käpp... nej, jag menar dessa hiskliga bulldoggar och dessa mer än alnshöga lurtviga bestar, hvilkas egare storligen misstaga sig, om de tro sig derige nom bli intressantare eller älskvärdare i någon menniskas ögon, allraminst damernas. Och så frågar jag hela verlden, är det skick och fason, att sådane der stygga vovvar skola få ligga utsträckta som bronslejon i restaurationstamburer och teaterkorridorer, det behöfs bara ett enda litet nafs at en sädan der best och man kan bli olycklig för alla sina återstående litsdagar..: — Jag måste medge, att ni har rätt, det är verkligen ett oskick, som det dock närmast torde tillhöra orr värdshusföreständare och teatorvaktmäsiare att utrota ... men, här skiljas våra vägar, jag måste vandra in i staden igen... godmorgon hr Z! — Vänta ett ögonblick ... hör nu, säg mig en sak... tycker ni om Carl Johan...?2 — Carl Johan Uddman, ja osantligt. — Åh nej, jag menar högstsalig kungen, Carl den fjortonde JOhan ... — Carl den sjortonde? — Ja, ser ni, ni känner ju gossen min, lille Öscar, han går på gymnasium nu, fyller tjorton år i nästa vecka... — Ursäkta, men sannerligen jag begriper.. — Um. . hm... jag funderar på att låta gossen bli läskarl istället för köpman och vet vi hvartöre: — ÅJag kan omöjligt gissa... — -Io, jag tänker låta honom täfla om Carl Johans förbundets pris, 2000 dukater, 17,000 krigare, det är inte småsmulor det... och tid har han på sig... den 8 Mars 1894... det är långt dit...: — Ja, och till priset också, mjuka tjenare hr 2. Vännen 2. har fått sin vilja fram. Genom offontliggörandet af hans välvisa funderingar har han ju, om också indirekte, tått skritva i blana. En och annan af dessa funderingar torde också förtjena att beaktas. Vännen Z., som tycktes så noga ha följt med sin tid i allt hvad som rör både utoch inrikespolitiken, glömde dock ett ganska vigtigt spörsmål: Har grefvinnan af Flandern nedkommit med tvenne söner eller tvenne döttrar: Den ene säger så och den andre säger så: Stockholms Dagblad, Dagens Nyheter och Göteborgs-Posten påstå det senare, IIandelstidningen det förra. Hvilken är nu den bäst underrättade telegratkorrespondenten? Ty saken är vigtig. Grervinnan af Flandern är ingen vanlig grefvinna hon, utan helt enkelt gemål till den belgiske trontöljaren, prins Pnilip, och är sjelf en född prinsessa af Hohenzollern-Sigmaringen. Har hon nu födt tvenne manliga atkomlingar till verlden, så är belgiska dynastien i dubbel måtto betryggad, i motsatt fall har belgiska stads budgeten betungats med ytterligare tvenne onyttiga unga damer. Vi afvakta med otålighet att den officiela Posttidningen löser denna gåta, dock tillförlitligare än vid en ordensutnämning här törliden, då den för många vvenskar väl bekante läkaren, medicinalrådet Friedlieb i största hast förflyttades från sin igagnande verksamhet i Homburg ända till — 11. —