Göteborgsposten – 2 december 1870, sida 2

åtminstone tills början af Januari månad. Krigets långvarighet och de oerhörda förluster, det numera kostar Tyskland, göra tyskarne alldeles ursinniga i sitt krigförande, hvilket numera erkännes af de tyska korrespondenterna sjelfva, såsom Wachenhusen, då han säger: Om jag rätt bedömer andan hos våra trupper, så skall det inom kort ej mera vara någon fråga om pardon. Till Köln. Zeit. skrifves från Versailles d. 24 November: För ett par dagar sedan kommo flera tusen potatissökare från Paris alltför nära den ställning, som de sachsiska trupperna inneha (norr om Paris). Parisarne blefvo genast kraftigt beskjutna och tillfogade en betydande förlust. De, som icke sårades, flyktade till staden, och snart syntes parlamentärer och ambulansvagnar, för att kunna obehindrade upptaga de sårade. En fransk läkare berättade vid detta tillfälle, att potatissökarne med våld brutit sig ut ur Paris och att efter beskjutningen ett tåg at qvinnor visat sig utanför Trochus boning, för att tvinga denne till att låta hamta de på fältet qvarblifna sårade. Båda härarnes förposter i norr och öster om staden synas vilja ömsesidigt skona hvarandra. Sachsiska gardeskåren är visserligen förbjuden att utöfva någon vidare gästvänskap och att dela sin ärtkorf med de utsvultna mobilgardisterna, men dylikt förekommer likväl ännu ofta vid 4:de armåekåren. Här i Versailles ha vi sedan i går en elak gäst, boskapspesten, som utbrutit på en gård i vår närhet. Eftersom denna sjukdom ännu aldrig uppträdt här i trakten, så skall det bli svårt att strängt genomföra alla radikala åtgärder. Hvad nu än framtiden må bära i sitt sköte, kan man likväl icke annat än med ett visst beundrande bifall och gillande läsa dessa ord af den bekante franske skriftställaren Legouv6, hvilka han uttalat i ett föredrag, som han hållit till förmån för de nödlidande i 6:te arrondissementet: Läsen alla historiska böcker, tillspörjen alla århundraden, och j skolen ej finna något enda exempel på det oerhörda fallet, att ett folk samtidigt pånyttfödes och tillintetgöres. Frankrikes förkrossande kan ej vara resultatet, utvecklingen af dess pånyttfödelse. Gud leder icke folken framåt på en sådan väg. Hvarifrän skall frälsningen komma till oss? Jag vet det ej. Men ansträngningen måste göras, såsom den modige man sagt, hvilken styr Paris. Man måste hålla stånd. Hvarför göra motstånd, då man likväl måste gifva efter? Derför att det oförutsedda endast tillkommer den, som står fast, derför att fienden endast; beviljar något åt den, som står fast; derför att åran endast tillhör den, som står fast. Men att rädda äran, det är detsamma som att rädda framtiden. Godt! Om Paris, sedan det befästat sjutton mil långa murar, bestyckat tio fästen, afgifvit 300,000 soldater, tillverkat 200,000 gevär, gjutit 600 kanoner, organiserat tre fullständiga arm6er; om Paris — säger jag — skulle blindt kasta sig i armarne på fienden och öfverlemna sig på nåd eller onåd, då skulle Paris vara löjligt och aldrig mera kunna resa sig i sina egna ögon. Latom oss icke glömma, att vår enda ära under de sista olyckliga månaderna varit försvaret af Paris. Hvem har gifvit oss ny kraft. Hvem har höjt oss i vår fiendes ögon? Hvem har öfvervunnit Europas likgiltighet eller fientlighet? Försvaret af Paris. Hvad skulle kunna förskaffa oss en hederlig fred? Försvaret af Paris. Hufvudstadens utseende blir dystrare med hvarje dag — säger man. Jag ser icke saken så. Inneslutet, omgifvet med bastioner. utan teater, utan gas och beröfvande sig de henne omgifvande skogarne, lik en enka som offrar sin hårprydnad till ett sorgetecken, synes mig hufvudstaden tusende gånger mera glänsande, än någonsin under hennes skönaste festdagar! . . . Mera glänsande tillochmed, än under den allmänna utställningen, då den skänkte en så splendid, så hjertlig, så uppriktig gästvänskap åt dem, hvilka i detta ögonblick förtrycka och stryba den. Ty Paris blottade då endast sitt snille; i dag visar det för verldens ögon något, som är tusen gånger mera värdt, än alla industriens, vetenskapens och konstens under, sin själ. Polisprefekten i Paris har utfärdat en förordning, enligt hvilken alla kafer, öloch vinhus skola släcka sin gas kl. 7 om aftonen. D. 23 Nov. släcktes gasen för första gången kl. 7, och man halp sig med att tända fotogenlampor. Hundar ätas i Paris i tusental. Man finner deras kött utmärkt, fint och mjukt, när det tillredes med erforderlig omsorg och anrättas på ett smakfullt sätt. För öfrigt läses i den i Paris utkommande Correspondance Havas: D. 17 Nov. Regeringen står i begrepp att utan ersättning äterlemna alla å pantläneinrättningen pantsatta klådesperzedlar, för att de fattigare klasserna må kunna bättre skydda sig mot vinterkölden. I Faubourg St. Germain ha några byggnadsarbeten åter påbörjats. Flickskolorna äro ämnade att åter Öppnas denna vecka. D. 19 Nov. Brefdufvor anlända nu till större antal; under tre dagar ha omkr. 1000 depescher på denna väg anländt till Paris. D. 20 Nov. Igår afton såg man på gatorna de första nationalgardisterna i vinterdrägt; den utgöres af en lång och varm kapott af mörkblätt kläde, en rödkantad keppi, tjocka byxor och stöflar. Iredouterna vid Hautes Bruyeres och qvarnen Jacquet uppföras nu baracker; marken har genom de sista dagarres regn blifvit så uppblött, att folket bokstafligen sofver i smutsen. Garibaldi har utsetts till hedersborgare i Lyon. Keratry har tagit afsked, derför att han ej kunnat komma ötverens med sin medbetälhafvare ötver Bretagne-armöeen. Telegrafen har omtalat afsättandet af Kersolant, hvilket skall vara Kersalaii, som i Evreux haft befälet öfver mobilgardisterna, men fegt flyktat derifrån. I den ryska frågan korsa ryktena hvarandra. Att Preussen föreslagit en konferens, för att lösa frågan, synes vara det enda vissa, som framgår at allt. Då Times låter telegrafera till sig från preussiska högqvarteret i Versailles, att man der väntar en snar biläggning at den ryska frågan på basis af en konterens och det ryska cirkulärets tillbakata0 HM to AA . ee IA