Göteborgsposten – 30 november 1870, sida 2

Jag hittade på en mycket enkel metod att förvissa mig om vår riktning. Det är tillräckligt att taga till landmärke något framstående föremål som man passerar — ett stort hus, ett torn eller dylikt och då man hunnit på några kilometres afständ se tillbaka på detta landmärke igen, hvarigenom man kan finna den riktning ballongen följer. Vid affärden från Paris intog den en sydvestlig riktning, men tog snart en sydostlig och fortfor i denna riktning ända tll framkomsten. Näst kompassen spelar barometern en vigtig roll; den får ej förloras ur sigte. Ballongen visar hvarje ögonblick en benägenhet att sänka sig, som jag ännu ej kan på ett tillfredsställande sätt förklara. Det visade sig ett annat fenomen, som en smula eftertanka borde ha lärt mig att sätta mig på min vakt emot. Då ballongen kommer in i en kallare luftström, sammandrages den och sänker sig ögonblickligt Barlast måste då kastas ut för att motarbeta denna benägenhet, men ej för mycket! Förhållandet är nemligen att ballongen fortfar att sänka sig i följd af den fart den fått långt efter sedan jemvigten är återstäld. Om då för mycket barlast blir utkastad, höjer sig ballongen, sedan den öfvervunnit sin nedåtsträfvande tendens, mycket högre än önskvärdt är. Detta var hvad som hände mig i Chartres. Jag hade kännt igen katedralen på temligen långt afstånd till höger om mig och antecknade på min karta då ballongen började nedstiga; jag kastade ut för mycket barlast och började snart stiga uppåt mycket högre än jag önskade. Solen hettade upp min ballong allt mera ju mera luften blef förtunnad, och jag fann mig snart ha hunnit en höjd som jag ej kunde noggrannt uppmäta, ty den öfversteg min barometers gränser. Jag antager att jag var nära 3000 metres rån jorden, hvilken höjd dock ej förorsakade mig olägenhet. Skyn blef mörkare, det under mig liggande landskapets drag voro ej mera tydliga, och ljuden från Jorden nådde oss ej längre. Här följa några utdrag ur min loggbok: Lemnade Paris 8,15; passerade öfver de preussiska linierna 9; fick sigte på Montlherytornet 9,53, katedralen i Chartres 10,20. På middagen såg jag Le Mans; långt bort till höger och ännu längre bort till venster såg jag ett glänsande band, Loirefloden; 10,30 öfverfor jag Loire vid La Fleche; borta vid horisonten till venster om mig glänste redan Loire fram i töcknet. Jag sväfvade således mellan Loir och Loire, och kände ej ringaste obehag af att vara så högt uppe i luften; då och då kommo fläktar af varmare och kallare luft och vederqvickte mitt af solen upphettade ansigte. Den öfvermättan utspända ballongen förorsakade mig någon oro, och flera gånger betraktade jag den undrande om den kunde hålla ut och om tiden ej var inne för att öppna falldörren; men duken såg ej medtagen ut och jag blickade åter lugnt omkring mig mot horisonten. Kl. 1,17 passerade jag öfver Loire vid C6. Angers syntes som en liten hvit fläck under mig. Jag har sedermera hört, att sedda från Angers sågo vi så små ut, att gondolen ej var synlig och, då man trodde att vår ballong ej innehöll några passagerare, skickade man ut budbärare för att taga reda på hvar den skulle falla. I detta ögonblick uppmätte jag på min karta det afstand vi tillryggalagt från Paris, och jag fann att vi färdades femtiofem kilometers i timman. Det vill säga att jag om två timmar skulle ha oceanen under mig; från den höjd på hvilken jag befann mig tyckte jag mig redan se oceanens hotande azur. Jag hade lemnat Paris med det fasta beslut att ej sänka mig före kl. 3, det vill säga före det ögonblick då vinden, efter att omkring kl. 1 ha uppnått sitt maximum, i allmänhet aftager. Jag trodde då att jag skulle fara mot mellersta delen af Frankrike. Jag sig marken bhfva allt svårare och La Venddes småskogar efterträda slätterna. Jag öppnade då falldörren under några sekunder och vi började nedstiga; men jag blef snart förskräckt öfver hastigheten at sänkningen. Barometern höjde sig i ett ögonblick. Legloarme och jag kastade ut barlaster så fort vi förmådde. Ingenting hjelpte. Utan att ha tid att :e på barometern märkte jag af trädens tilltagande storlek, att vi skulle nå marken. Kapa fästet på tänglinan, ropade — och luftseglaren utförde genast betallningen. Fanglinan vär ett groft rep, fullt a: knutar, 400 meters i längd, hvilket ligger hopveckladt i gondolen och är uppfästadt med segelarn. Så snart segelgarnet blir afskuret vecklar langlinan ut sig sjelf och löper ut, med ena ändan. tortfarande fästad vid gondolen, under det den andra söker jorden. Fallet af fånglinan lättade ballongen för ett ögonblick och gjorde dess nedstigande angsammare, utan att dock alldeles hejda det; men da fånglinan lupit några ögonblick, började den väva allt tyngre och vi började åter nedstiga mera nastigt. I det ögonblick då vi nådde trädtopparne, lat luttseglaren på min betallning ankaret gå, och nästan omedelbart derefter nådde vi för törsta gånzen marken; stöten var långt mindre våldsam än jag väntat. Vi stötte mot marken ett par tre gånser. Den plötsligt lättade ballongen gjorde ett hopp och drog oss med mellan träden. ett par hundra metres, under det vi höllo oss fast vid våra rep och unkade ner våra hufvuden för att undvika grenarne. Hela tiden höllo vi talldörren vidöppen. Ballonge n bief mindre och mindre spänd. Fäånglinan och ankaret slapade på marken och hejdade hastigheten. olatligen tor gondolen rakt emot ett äppeltr id; ö uet böjde sig knakande och vi foro ytterligare öfn er ett par dylika träd; men ankaret, som släpade etter bss, hakade sig nu så säkert fast vid en trädstam, att en tillbakaryckning uppstod som ballongen ej kunde motstå; den sprack utefter hela sin längd och 10II med oss i det mest ömkliga skick. Med undantag af ett par skråmor på våra händer voro vi fullkomligt oskadade. Allt detta skedde så hastigt och vår ställning var så komisk, att vi brusto i skratt, utan att ha haft tid att känna någon fruktan. Från Tours. Afp: FY HEAJAAA