Göteborgsposten – 30 november 1870, sida 1

— Ja, byn är mycket vacker, eller hur, mrs Sheldon? — Den ser så rgsligt dyster ut! sade mrs Sheldon med en rysning. Och ej en enda butik finnes, Diana. Hvar skola vi få våra förnödenheter ifrån? Jag sade mr Sheldon att vi i stället borde ha valt St. Leonard. — Åh, kära mamma, St. Leonards kan ju ej jemföras med denna lilla älskliga by! Se der på fiskarhyddan, med näten uthängande till torkning i solskenet; det liknar just en af Hooks målningar. — Hvad nytta kunna vi ha af fiskarkojor, Charlotte? frågade mrs Sheldon otåligt. Fiskarkojor förse oss ej med köttmat. Hvarifrån skola vi taga det rostade fårkött du bör äta? D:r Doddleson lade särskild vigt på det rostade fårköttet. — IIafsluften skall göra mig mera godt än allt fårkött, som blifvit rostadt i Eton. mamma. Ack! är detta rårt hus? utropade Charlotte, då åkdonet körde upp mot ett pittoreskt beläget hus. Ack, hvilken tjusande bostad! hvilka trefliga fönster! hvilka vackra hvita gardiner! och en ko som på det aldra vänligaste sätt stirrar på mig öfver porten! Oh, kunna vi vara så lyckliga att få bo här? — Diana! utropade mrs Sheldon i en mycket allvarsam ton, ej en enda butik ha vi passerat, ej ens ett postkontor! Och hvad modehandel beträffar, så tror jag att man blir tvungen ast gå i trasor på detta ställe, förrän man kan få köpa så mycket som en aln foder! Charlotte deremot var förtjust vid tanken på att detta skulle vara hennes hem under de nästa fjorton dagarne. (Forts!)