Göteborgsposten – 29 november 1870, sida 2

er; det finnes ingenting som ni skulle kunna göra, hvilket skulle draga min tillgifvenhet ifrån er. — Detder är bara sentimentalt prat, svarade mr Sheldon kallt, och det finnes för närvarande ingen anledning till sådana der utgjutelser å er sida. Ni behöfver händelsevis ett hem på gamla dagar och jag kan hände sevis gitva er ett sådant hem. Under dylika omständigheter bör ert eget sunda förnuft säga er, att allt sentimentalt prat om att ni närt mig vid ert bröst och dylikt är bara tomma ord. Den gamla qvinnan suckade djupt. Hon hade erbjudit sin herre en trohet som innefattade förnekandet at alla hennes hjertas och själs impulser, och han förkastade hennes kärlek och hennes tjenster. Men efter den första bittra känsla som hans köld väckte hos henne, fann hon sig bäst belåten med att det så var. Den man som tilltalade henne på detta hårda sätt kunde omöjligen ha någon orsak att frukta henne. — Jag skall ej besvära er vidare, sir, sade hon sorgset. Jag är gammal och dåraktig. — Ja, Nancy. Vi bli ej visare derföre att vi bli gamla, ser ui, och då vi låta våra tungor löpa, äro vi böjda för att prata nonsens. Ju bättre ni håller styr på er tunga, dess bättre är det för er sjelf både i det ena och andra hänseendet. Mot en gammal qvinna som bevisar sig vara af nytta i huset har jag ingenting att invända; men en gemmal sladderkäring vill jag ej för något pris ha hos mig. Derefter blef allt uppgjordt på det vänskapligaste sätt. Nancy Woolpers resa till Hastings blef beslutad, och tidigt