Göteborgsposten – 29 november 1870, sida 1

väcktes hos henne och hon resonnerade inom sig öfver miss Iellidays besynnerliga sjukdom, på ett så oförnuftigt sätt som om hon lefvat i sextoude århundradet och händelsen tilldragit sig i denna tid. — Jag är ledsen öfver att mr Philips hus skall vara så olycksbådande för den älskvärda unga flickan, side hon för sig sjelf. Det var olyckligt för hennes far och nu tyckes det på samma sätt bli olyckligt för dottern. Och mr Phiip skulle ej bli rikare genom hennes död. Mrs Sheldon har ofta sagt mig, att Tom Hallidays hela förmögenhet örvergick till min husbonde då hon gifte sig med honom, och han har genom sin klokhet fördubblat, ja tredubblat den. Miss Charlottes död skulle ej bringa sex pence i hans händer. Sådan var beskaffenheten af mrs Woolpers funderingar denna tid. Men den namnlösa oron, känslan af obestämd fasa kunde ej förjagas ur hennes sinne. De obestämda farhågor som uppfyllde mrs Woolpers sinne under denna tid minskade ej hennes praktiska nytta. Från början af Charlottes sjukdom hade hon visat sig mycket uppmärksam och tjenstaktig mot den sjuka. Med egna händer hällde hon i det utmärkta portvin som mr Sheldon rekommenderat. Då läkaren tillkallats och skrifvit sitt recept, vur det mrs Woolper som bar det till apoteket och förde tillbaka m dikamentet, hvilket, om det också ej verkade något godt, åtminstone var af oskadlig beskaffenhet. Charlotte uppskattade all denna vänlighet, men hon försäkrade hushållerskan upprepade gånger, att heunes onda oj var värat så månen omsarger.