Göteborgsposten – 29 november 1870, sida 1

— lockelse i den tanken att få fullgöra sin värnpligt såsom befäl, men skall han väl derför finnas villig undergå de stora uppoffringar som organisationsförslaget kräfver af honom? Han skall enligt detta tvenne år före inträdet i beräringsäldern genomgå en rekrytskola på 42 dagar, nästföljande år en befälsskola på minst 42, högst 75, dagar och tredje året ett regementsmöte tillsamman med stammen på 20 dagar. De derefter följande tvenne åren tjenstgör han som befäl för de åldersklasser af beväringen, ban sjelf tillhör. De yttre fördelar, som erbjudas honom, äro underofficers aflöning och rang under gradpasseringstiden samt tillfälle att under de återstående åren, han qvarstår i beväringsåldern, fortfarande få tjenstgöra som befäl, om han det önskar, och att då inom detsamma kunna avancera till och med kaptensgraden, under åtnjutande af motsvarande dagtraktamente. Vi frukta att bågen här blifvit för starkt spänd, och att målet derför icke träffas. Om deremot den föreslagna befälsutbildningen förlades till do trenne år, under hvilka beväringsöfningarne regulariter skola försiggå, tro vi att många aspiranter skulle anmäla sig. Det är väl sannt att det blifvande reservbefälet i sådant fall icke komme att under fredstid få pröfva sina krafter som befäl — såvidt icke enligt hvad ofvan föreslagits ett fjerde öfningsår blefve bestämdt, i hvilken händelse detta ändock kunde ske — men staten sår vara nöjd om den för detta billiga pris förskaffat åt sin arme en mängd af ämnen till officerare, om de också icke såsom sådane hunnit fullt pröfvas. Men det förekommer oss vidare som om ett par utvägar blifvit försummade, hvarigenom reservbefälet kunnat tillförsäkras om dugliga, fasta medlemmar. Här finnas nemligen hela tjenstemannakårer vid hvilka kompetensen för inträde kunde bl. a. bindas vid vilkoret om aflagda prof såsom resorvbefäl. Dit höra Jägeristaten, landtmätarekären och den civila gymnastiklärareklassen. Ifrågasättas kunde tillochmed om icke samma sordran borde ställas på de lägre tjenstemännen vid telegrafoch postväsendet visserligen icke så att vilkoret här blefve obligatoriskt, utan endast i sådan mån att den undergångna befälsexamen, då andra meriter vägde lika, ceteris paribus, hä: komme att utgöra ett plus. I händelse af ott krig behöfde då naturligtvis de uppkomna luckorna i de sistnämnda fredliga värfven fyllas, men vi tro att under sådane förhållanden älven de, som annars äro motståndare till qvinnors andvändning i statens tjenst, skulle medge att här ett fall inträdt, då denna vore fullt berättigad. Det återstår slutligen en punkt, i hvilken vi anse krigsministerns för öfrigt så utmärkta organisationsplan hafva tagit miste, och det är 1 en af de bestämmelser, som för gen eralstaben blifvit faställde. Denna vigtiga institution har blifvit gjord till något för sig fristående och afslutadt, från hvilket öfvergång till den öfriga armen icke finnes. Anledningen till denna bestämmelse har utan tsifvel varit sarhågan sör att vid fria förflyttningar från generalstaben till armn de bästa befälhafvareposterna skulle komma att besättas med medlemmar ur staben, hvarigen m missnöje inom den egentliga armn komme att uppstå. Vi erinra oss så t. ex. att lör några år tillbaka starka klagomål i Norge höjdes öfver att staben öfver hötvan favoriserades. Det ligger också nära till hands att en dylik fara otverallt skall uppstå, och den kan endast undvikas derigenom att all nepotism aflägsnas och den strängaste rättvisa alven inom detta område får göra sig gällande. Men den anordning krigsministern tänkt sig för generalstaben har äfvenledes sina nackdelar. Denna skulle nemligen komma att utgöra en liten stat i staten, en intelligens aristokratisk clique, såsom sådan af den öfriga officerskåren med afvoghet betraktad, och det vore fara värdt att vär det scientifika sålunda gjordes till uteslutande tillhörighet åt en afstängd krets, den öfriga armen skulle anse sig befriad från förpligtelsen att göra sig deraf delaktig. Etter vårt förmenande ligga derföre i denna bestämmelse rörande armens stab större olägenheter än fördelar och en jemn vexelverkan mellan denna och linien torde äfven framdeles böra bibehållas. utbildas och