Göteborgsposten – 28 november 1870, sida 2

Senare Post. Anna då detta nedskrifves, känna vi in tet om asgörande tilldragelser mel an fransmän och tyskar på den del af krigsskådepletsen, dit hela verldens blickar äro riktade. Kände man bättre till de båda mot hvarandra fientliga armeernas manövreringar, så skulle det vara af ofantligt intresse ait följa desamma. Den största hemlighetsfullhet iakttages å båda sidor; men man känner dock nu bättre tyskarnes rörelser, än fransmännens. Af ett at de i går ingångna telegrammen finna vi, att tyskarne, under storhertigen af Mecklenburg, efter träffningen vid Dreux och Chateauneuf ryckt vidare mot sydvest, tagande kosan mot le Mans, der fransmännen lära stå i tvenne befästade läger. Efter att hafva framträngt, till en styrka af 20,000 man, till Bellesne, mellan Nogent och Alengon och ryckt ett stycke der bortom, gjorde de dock plötsligt helt om och drogo sig tillbaka till Nogent le Routrout. De ha troligen funnit sig icke vara tillräckligt starka och fruktat en afskärning, hvilken fruktan var så mycket naturligare, som det är kändt, att fransmännen stå starka i det ej långt derifrån belägna Chateaudun. Så vidt vi kunna se, har en korresp. från Tours rätt, då han säger, att de båda fientliga armåorna s. n. befinna sig på en terräng, som omslutes af Chateaudun, Chartres, Estampes, Fontainebleau, Pithiviers ochgOrleans. Och väntar man hufvudslaget i trakten af den lilla staden Angerville mellan Chartres och Malesherbes. Samme korresp. upp!yser, att de franska trupper, som stredo vid Dreux, endast utgjordes af en detacherad kår af mobilgardisterhvilka hvarken tillhörde Loirearn en eller Keratrys armå, utan hade till uppgitt att försvae ra trakten vid Dreux och Verneul så länge och så väl som möjligt. Vid Paris råder fortfarande den djupaste tystnad. Man väntar på tysk sida, att den franska hufvudstaden måste snart gifva sig, och den preussiska Staatsanzeiger säger i en artikel em kriget öppet; Om ej alla tecken svika, nalkas striden nu mer och mer sitt slut. Man vill med denna fras söka att lugna stämningen i Tyskland, hvilken börjar att visa sig alltmera missnöjd. Uppsnappa tyskarne en mängd franska postballonger. så göra fransmännen detsamma med de tyska kurirerna. I de preussiska bref, man sålunda fått tag i, visar sig mycket missnöje. Detta krig är orimligt, förryckt och obilligt, skrifva officerarne: Från Sarrefloden till Loire är allt en öken och en kyrkogård. Huru är det möjligt, att tvenne bildade nationer kunna fortsätta ett sådant krig. Denna känsla af motvilja mot kriget råder för öfrigt öfver hela den bildade verlden, ehuru man inser, att det måste komma att fortsättas, om icke preussarne snart uppgifva sina eröfringsplaner, men härför fordras först några franska segrar, och på dem hoppas man, ehuru man ej vågar vänta dem. I sjelfva Londons City, köpmannamedelpunkten, har en komite af ansedda män bildats, hvilken utfärdat inbjudning till ett allmänt möte, som skall hållas i dag, och hvarå Londons börs vill uttala sig emot fortsättandet af det tyska eröfringskriget i Frankrike. — Besynnerligt, då arbetarne i London för redan ett par månader sedan började opinera å möten i denra riktning, klandrades de af bourgeoisiens blad — nu se köpmännen sig tvungna att följa arbetarnes exempel. Det är den ryska frågan, som nu drifver fram engelsmännen, medan dessa se sig i det närmaste oförmögna att kunna någonting uträtta för sina intressen i Orienten, om Frankrike alldeles nedslås och förlamas. Den ryska frågan har framkallat en formlig splittring inom det engelska kabinettet, der en stor del börjar känna det förödmjukande i Englands sätt att uppfatta sin ställning som stormakt. Majoriteten lär vara stämd för, att England skall uppträda med kraft, men Gladstone håller tillbaka.