plötsligt mr Sheldon. Hvem har ingifvit dig den tanken att hon behöfver ombyte af luft? Mr Sheldon ansåg synbarligen att någon tanke aldrig kunde uppstå i hans hustrus hufvud, utan att andra ingifvit henne densamma. — Jo, Diana och jag talade om Charlotte i eftermiddag, och Diana gjorde mig riktigt orolig. — Huru så? frågade mr Sheldon rynkande pannan. — Jo, hon sade att hennes kroppskonstitution måste vara mycket svag, och att hon kanhända fått den i arf efter Tom. Hon gjorde mig grufligt förskräckt. — Det finns ingen anledning för dig att vara rädd; Charlotte blir nog bra, om hon får öm omvårdnad. Men miss Paget är en mycket förståndig ung qvinna och har rätt i hvad hon säger. Charlottes kroppskonstitution är ej stark. — Oh Philip! utbrast Georgy med svag röst. — Lag ej illa vid dig. Hon skall nog följa både dig och mig till grafven, sade mr Sheldon med ett hårdt skratt. Ah, här är hon. Ja, hon nalkades det öppna fönstret, vid hvilket hennes styffar satt. Hon var blek och matt, hennes gång var släpande, och hvitklädd, som hon var, liknade hon nästan ett spöke.