Göteborgsposten – 28 november 1870, sida 1

lyckades samma eftermiddag att bibringa Georgy den öfvertygelsen att ombyte af luft vore nödvändigt för Charlotte. — Men ni tror väl ej att Charlotte är verkligt sjuk ? frågade mrs Sheldon oroligt. — Jag hoppas att hon ej är verkligt sjuk, mrs Sheldon; men jag är säker på att hon är mycket förändrad. Då jag talar med henne lätsar jag tro, att hennes sjukdom endast är litet nerosvaghet; men jag fruktar allvarsamt att det är någonting mer än detta. — Men hvad går det då åt henne? utropade George med en min af hjelplös bestörtning; det är den fråga jag beständigt gjort mig. Man kan ej vara sjuk utan att lida af något, och hvad Charlotte lider af är ju omöjligt att utfinna. Mr Sheldon säger att det fattas henne spänstighet; läkaren som väl borde förstå sig på saken säger att det är brist på krafter. Men hvarken det ena eller andra har ju egentligen någonting att betyda. Jag är öfvertygad om, att det fattats mig spänstighet i all min tid och det svaghetstillstånd jag känner om morgnarne före frukosten kan ingen göra sig begrepp om. Jag tror nog att Charlotte ej är så stark, som hon borde vara; men jag inser ej att hon kan vara sjuk, om ej hennes sjukdom är bestämd. Min stackars förste man dog af en sjukdom i gallan. Deri låg ingenting hemlighetsfullt. Hvarochen kan förklara en sådan sjukdom. — Men, bästa mrs Sheldon, sade Diana allvarsamt, tror ni ej att den svaghet i konstitutionen, som var orsaken till att Charlottes far blef bortryckt i blomman af sin ålder, är en svaghet som Charlotte möjligtvis kan na ärft?