Göteborgsposten – 25 november 1870, sida 2

da komedi-art. Sålunda falla flertalet af figurerna, såsom, utom de ofvan nämnda, prins Cassander, Scholastica, Arlequino och abboten, inom spheren af det burleska; men ehuru förherrskande än detta måste vara i stycket, har förf. likväl, genom de båda konstnärsgestalterna Donatello och Matteo samt den hängifna Viola med deras varma, ädla och färgrika språk, höjt sin komedi till högre rang. Med konsterfaren hand äro på så sätt sammanförda det upphöjda och det komiska, och om verkan deraf på åskådaren ej framkallar fullt det beräknade intrycket, måste det dels sökas deri, att dessa karakterer ej äro oss så bekanta, och dels i bristande erfarenhet af publikens smak och hur det ena eller andra tager sig ut på scenen. Liksom estetiken, enligt hr Dietrichsons egen utsago i Det skönas verld?, ännu icke förmått att på fullt tillfredsställande sätt lösa frågan om det komiskas väsen och förhållande till det sköna och upphöjda, är också om och hvarföre just det eller det slår an på publiken i många fall en ännu outredd fråga. Hvad som väcker löje på en scen, gör det icke på en annan o. 8. v. — Ehuru vi blifvit mera vana att höra vårt språk från scenen i väljudande verser, hvaruti endast det mycket fina örat stött sig på en eller annan haltande vers-fot, är det dock alltid värdt att erkänna en förtjenst sådan som törf:ns i hans smakfulla versbyggnad. — De märkligare komiska karaktererna Pulcinello, Cassander och Pantalone tolkades väl af hrr K. Almlöf, Norrby och Nyfors, särdeles af den förstnämnda i den italienska folkkomediens anda. Afven de andra, Arlequino (br Grip), abboten (hr Dörum) och Scholastica (m:lle Bock) voro inne i sina röler. Hrr Dahlqvist och Elmlund spelade den äldre och yngre mästaren, den förre allvarligt och lugnt, den senare varmt om ock ej med italienskt glöd. Om m:lle Björklund som Viola ej uppfyllde alla anspråk (stoltheten i början och öfvergången sedermera från prinsessan till den älskande Viola skulle behöft mera expression) så vittnade dock hennes uppträdande om gjorda framsteg och noggrannt studium. — Skrädderiarbetaren Carl Johan Nilsson Krantz, hvilken efter egen bekännelse Måndagen d. 24 nästl. Okt. i uppsåt att döda aflossat ett skott mot gravören A. P. Lundqvist, deraf dock denne enligt läkares intyg ej lidit sådan skada, att han deraf får men tör framtiden, har af rådhusrätten blifvit dömd att undergå straffarbete i 5 år samt att i 10 år varara medborgerligt förtroende förlustig. —— !!12!?2!2296!6—— -202x2— 2-———-.0—