Göteborgsposten – 24 november 1870, sida 2

—— 2 7 Fran Utlandet. Under gårdagen ingingo åtskilliga underrättelser frän Frankrike, hvilka alla hade att berätta om framgångar för de franska vapnen. Om vi än icke våga att fästa allvarlig tro till den med en luftballong bragta underrättelsen från Paris om, att dervarande förråder afproviant kunna räcka för minst tre månader, så innebär dock denna uppgift, jemte underrättelsen om att stämningen bland befolkningen är lugn, att åtskilliga öfverdrifter förut utkolporterats och att ännu för det närvarande icke något tal kan vara om uppgifvande af Paris för hunger. Derna uppgift stärkes äfven af den omständigheten, att Trochu hittills förhållit sig stilla, under det han fullföljt sina förberedelser, något som han icke skulle kuvnat göra, ifall snar hungersnöd hotat. Ätt emellertid förråderna måste vara begränsade, så att allvarsamma händelser icke gerna kunna fördröjas, bör vara naturligt; också telegraferas det från Paris, att stora tilldragelser förestå. Skulle en af tiraljörer företagen rekognoscering bortåt Champigny sur Marne — (på östra sidan om Paris och OSO. från Vincennes) vara ett af förspelen? En kanske ännu vigtigare underrättelse är, att Bourbaki, som fått kärchefsplats vid Loirearnen, om hvars rörelser fortfarande den största hemlighetsfullhet iakttages, så att tyskarne synbarligen icke längre leca sina rörelser med samma precision som hittills, verkligen synes hafva törenat sig med Keratry och dAurelles, så att Loirearmåen. med hvilken antagligen ätven Garibaldi nu står på yttersta högra flygeln i förbindelse, räknar en högst betydande styrka, kanske ötver 200,000 man. Rörande Loirarmens rörelser skrifver en hittills ganska pålitlig militärskriftställare: Vår förmodan, att den förenade Loireoch vestarmen drager sig mot vester, för att uppnå Seinen och förena sig med nordarmeen under Bourbaki, bekräftas genom den strid, som egde rum vid Dreux d. 17:de. Vi ha redan förut i afseende på etriden vid Bacon uttalat den åsigten, att Lolrearmåens tramträngande mot nordvest icke afsåg ett försök att undsätta Paris, utan snarare att förena sig med vestarmen under hratry. Gonom framgångarne vid Bacon utförde man denna forening. För att nu icke sätta den derjemte ettersträfvade föreningen med Bourbaki på spel, uppgaf man hvarje förföljavde at bairarne och fortsatte de redan förenade stridskratternas framskjutande mot venster åt Seinen, såsom det vill synas öfver Dreux och Evreux. Denna de franska stridskrafternas dragning mot venster tyckes för öfrigt hafva temligen sent bemärkts af storhertigen af Mecklenburg, ty ban stod, som bekant, redan d. 10 vid Angerville, norr om Toury. Från Avgerville till Dreux är det högst tre dagsmurscber. Från Chateaudun till Dreux år det ej heller längre. Den franska armeens marsch mot venster mäste ha börjat omedelbart efter striderna vid Bacon, således redan d. 10. Från Chateauduo till Vernon vid Evreux, den närmaste öfvergångspunkten öfver Seinen, är det knappast mer än fem dagsmarscher. Från d. 10 vill d. 17 ha fransmännen likväl kunnat tillryggalägga åtta dagsmarscher om 3 mil, så att de, om de börjat sin marsch mot veuster d. 10, redan tör länge sedan kunnat med sin hutvudstyrka uppnå Seinen. Naturligtvis blir en au mös flankmarsch inför fienden icke uttörd på en gang, utan stannar, medan truppaldelaingarne på alla disponibla vägar utfora sin flankmarsch, hvilken betäckes af en flankkår: en eller annan kår under några dagar i den af armeen öfvergilna ställningen, dels för att för fienden dölja hufvu-lstyrkans afmarsch, men dels äfven för att, I händelse fienden skulle tränga sig efter, om möjligt uppehålla denne. Den franska truppafdelning, som storhertigen af Mecklenburg sprängde d. 17:de, kan först tre dagar förut, således d. 14 eller 15:de