lorade mr Sheldon ingen tid med att bringa den till utförande. Han förde sin dotter till hrr Greenwood Å Greenwoods kontor och framställde henves önskan för en af dessa herrar. Om han uppehöll sig litet mera vid miss Hallidays oroliga omtanka för sin mors ekonomiska fördel, än det samtal han nyss förut haft med den unga damen fullkomligt kunde försvara, var hon alltför förtroendefull för att motsäga honom. Hon lät honom försäkra, att den tillämnade lifassuransen var hennes egen fria önskan, det naturliga resultatet af en nästan sjuklig omsorg för modesns väl. Mr Hargrave Greenwood tycktes först böjd för att afråda från förslaget, men medgaf efter en kort debatt, att en ytterlig försigtighet visserligen kunde göra ett sådant steg rådligt. Han gaf mr Sheldon ett introduktionsbref till sekreteraren i det lifförsäkringskompani han hade största förtroendet till. Sjelfva lifförsäkringen gick ej så hastigt för sig. Den läkare till hvilken miss Halliday blef förd tycktes visserligen mycket belåten med den unga damens utseende i afseende på kroppsoch själshelsa, men under ett derpå följande samtal med mr Sheldon gjorde han åtskilliga frågor och skakade allvarsamt på hufvudet då han fick höra att hennes far dött vid trettiosju års ålder. — Dog mr Halliday i London? frågade han: — Ja. — Jag skulle gerna — om det vore möjligt — vilja träffa den läkare som gkötte honom för att få veta om