Göteborgsposten – 23 november 1870, sida 1

derför, hen som många andra. Hans spekulationer, som i början alltjemt varit så lyckliga, hade på senare tider tagit en annan vändning, och han hade gjort den ena betydände förlusten efter den andra. Ruinen var nu ej långt borta. Hans rykte som en klok och skicklig affärsman var förbi. Man talade nu om honom som en alltför djerf spekulant, och börsmaguaterna skakade sina hufvuden då de talade om honom. — En af de första som falla blir Sheldon, sade de; men i denna tid af kommercial epidemi fauns ingen som sade hvem som först skulle falla. Mr Sheldon hade förut en gång befunnit sig ansigte mot ansigte med fullständig ruin. Då alla vanliga hjelpmedel varit uttömda och hans ställning blifvit förtviflad, hade han funnit ett förtvifladt medel och dragit sig ur svårigheterna. Den tid hade kommit då ett nytt medel måste tillgripas, lika förtvifladt som det sista ifall det behöfdes. Philip Sheldon tyckte det vara hårdt, att något sådant måste förnyas. Om han beklagade någon, var det sig sjelf han beklagade och ett sådant medlidande är mycket vanligt hos dylika karakterer. Diana underrättade mrs Sheldon om sin fars önskan, att hon skulle lemna Bayswater. Innan hon gjorde detta, hade hon erhållit kaptenens samtycke att omtala sin förlofning. — Jag tycker ej om att lemna dem på ett hemlighetsfullt sätt, pappa, sade hon. Jag har redan mot tysthetslöfte omtalat en del för Charlotte; men jag skulle äf