Göteborgsposten – 22 november 1870, sida 2

återstår blott några få dagar, tills Friedrich Carl är med sin hufvudstyrka framme, för att kunna medverka till Loirearmens förstörande, innan ännu Trochu hunnit utföra sin plan. De tyska kolonnerna rycka från alla håll koncentriskt fram mot Loire och göra med hvarje dag den jernring trängre, som snart skall vara slagen kring Loirelinien OrleansGien-La Charitk. På yttersta högra flygeln marscherar en del af storhertigens af Mecklenburg arme söderut från Dreux, förföljande en fransk styrka. Det är antagligen den 22:dra preussiska divisionen, som här opereAngerville de båda baierska kårerna (v. der Tanns), hvilka framskickat en beriden förtrupp till det söder om Chartres beligna Bonneval, hvarifrån den dock kastats tillbaka. Dessa i rar. I förbindelse med denna division stå vid i i i båda kårer underhålla genom den 17:de preussiska divisionen öfver Pithiviers (SO. om Angerville) förbindelsen med den ungefär vid Montargis (N. om Gien, vid jernvägen från denna senare plats till Fontainebleau) stående 9:de preussiska kåren af prins Friedrich Carls arm. Såsom en venstra flygel torde 3:dje och 10:de armekårerna manövrera öfver Auxerre mot Gien och La Charite, och söderut skall möjligen general Werder, som skulle komma från Dijon, vid Nevers bilda ändpunkten på den väldiga omfattande halfcirkeln. Med denna stora arme äro ytterligare 6 kavalleridivisioner förenade, hvilka skola underhålla förbindelsen mellan de enskilda koncentriskt framryckande kårerna, men i slagtningens ögonblick torde bli ytterst farliga för den transka armeen, som just lider brist på kavalleri. Rörande franska armeens ställning känna vi intet närmare. Det enda man med säkerhet vet är, att Garibaldi skall med sina kringströtvande skaror söka betäcka Loirearmens högra flank och intaga ställning i trakten af Nevers. Mellan Nevers och Autun, der Garibaldi ännu d. 15:de hade sitt högqvarter, har hans son Ricciotti, brigadchef under fa dren, vid Chatillon en-Bazois öfvarrumplat en afdelning at Werders trupper, 800 man stark, och dödat eller tillfångatagit dem alla. Om striden vid Orleand föreligga nu nägra närmare underrättelser, meddelade af ett ogonvittne, hvilka vi fullständiga med vågra berättelser ur en fransk tidning ÅJournal de Loiret: På Måndagen d. 7 Nov. visade tyskarne lust att sätta sig i besittning af skogen Marchenoir, men blefvo tillbakakastade efter en skärmytsling. Följande dagen ryckte fransmännen framåt, och deras högqvärter var i Ouzouer-le-Marche, framför hvilken plats de d. 9:de kl. 8 på morgonen angrepo tyskarne Kampen blef våldsam och varade ända tills mörkningen. Den franska armen marscherade på en lång linie mot Baccons, der tyskarne intagit en ställning med sin front nästan parallel med skogslinien mellan Chaigny och Briey S:t Liphard. Fransmännen mötte ett starkt motstånd i Baccons, der husen voro försedda med skottgluggar och gatorna barrikaderade. Sjelfva byn, som ligger på en stigande mark, erbjöd tyskarne en god ställning för deras artilleri, hvilket de kraftigt använde emot de angripande. De franska trupperna, som nu blifvit strängt disciplinerade, angrepo likväl ögonblickligen ställningen och tog den efter en kort strid. Franska armeen satte sig nu utan någon oreda åter omedelbarligen i marsch, företrädd af en mängd kanoner. Brån Baccons kommo de fram till La Renardigre, under det fienden alltjemt drog sig tillbaka, under sin väg nedbrännande landtgården Viard, der den hopat en ofantlig mångd af törråder. Vid middagstiden aftog elden tör en stund på båda sidor, i det v. d. Tann sökte skydda undanförandet af materielen öfver Ormes mot Artenay. Franska armeen uppnådde Coulmiers, den punkt mot hvilken den var riktad; men omkring kl. 34 sökte tyskarne utföra en för dem ofta lycklig rörelse, neml. att kringgå fransmännens venstra flygel. Men general dAurelles hade beräknat det och tyskarne blefvo sjelfva af en fransk division angripna i flanken. Reträtten fortsattes, men tyskarne gjorde halt i skogen kring Coulmiers, der en blodig strid pågick, tills franska trupperna gjorde ett ytterst våldsamt anfall och drefvo ut tyskarne. Framgången var nu fullständig. Enligt Times korresp. i Tours torlorade tyskarne enl. pålitlig uppgift vid Orleans mer an 5,000 man. Enligt en tidning i Rouen har den fran ska postångaren Pereire, hvilken från Newyork inträffat i Havre, från Amerika öfverfört 7000 fat krut, 1 mill. patroner, 60,000 gevär, 30 kanoner och 1 mitrailleuse. Från Besangon skrifves: En tysk kår af 40,000 man står i Vesoul och i de kringliggande trakterna. Denna kår skall under general v. Werders besäl marschera mot Lyon. Ulaner ha redan framträngt till Dampierreskogev, och några mil från Doubsdepartementets gränser. Times offentliggör ett långt bref från Guizot öfver vapensullestindsförhandlingarne, dateradt Val Richer d. 8 Nov., i hvilket denne drager följande sluttöljd: Frankrike kan nu icke göra annat, än att med allt sitt mod och alla sma krafter fortsätta ett krig, för hvilket de icke kunna stålias till ansvar. Öfver Pa ris proviantermg under stilleståndet säger han bland annat: Bestämmandet öfver de för en viss tid nödvändiga qvantiterna af lifsmedel kan gfva anledning till många kinkiga frågor, men dylika svårigheter äro dock icke oötvervinnellga. Då preussarue fullständigt kunna blokera Paris, så att intet kan föras in i staden, icke engång ett bref, skola de icke heller ha det svårt att kontrollera antalet köttstycken, mjolsäckar och den qvantitet särskilda litsmedel hvilka måste inslappas. Det visar