Göteborgsposten – 17 november 1870, sida 2

I Frankrike har man, som bekant är, motatt sig införandet af allmän värnepligt, och har ingen varit i detta afseende itrigare än de radikala. Efter d. 4 Sept. bletvo dessa deremot gripna af en fullkomlig mani tör utkrifning i massa, hvilken dock emellertid i praxis väsentligast inskränkte sig till en våldsam agitation för att alla teologiska studenter och kandidater samt prester ögonblickligt skulle inrulleras i hären. Hos ledarne var alsigten härmed mindre att öka antalet af Frankrikes försvarare med den styrka, det andliga ståndet kunde prestera, än det inneriga hoppet om, att preussarne som befriat de radikala från kejsardömet ätven måtte befria Frankrike från presterna. Blanqui skrifver i La patrie en danger-: Alla kyrkor skola stängas för gudstjenst och anvåndas till spanmålsmagasin, klubbar och andra revolutionara syften. Alla ambulanser skola rensas från prester; man skall anhålla dessa, sätta gevär i deras händer, föra dem i elden och ställa dem framör patrioterna i de farligaste positionerna. Vi förbehålla dem den skönaste uppgiften: Må de bli marurer! De fara då genast till himlen. Det skall bli ueras lön. Vi, som icke tro på himlen, vi önska att sc måtte dö för oss. Må de blitva använda som sköldar för familjefåderna; det skall då bli första sången de göra någon nytta. Från Paris skrifves d. 7 Nov.: Underrättelsen om förkastandet af vapenstilleståndet har framkallat på samma gång en stor beFrtning och en omätlig harm. Man är nemligen ytterst törbittrad ötver att Bismarck förbjudit stanens proviantermg. Men man tröstar sig med det antaganuet, att Europa delar denna harm och skall med väpnad hanu gifva det tillkänna, samt med den tron, att underhandlingarne på intet sätt fullständigt komma att atbrytas. Regeringen gillar dock denna gang icke dessa ideer, och general Trochu skall till och med hatva förklarat, att Paris tramdeles helt och hållet måste rakna på sig sjelft, då det icke har att förvänta någon hjelp hvarken från utlandet eller från provinserna. På vigtiga och snara händelser maste man i alla fall ha gjort sig beredd. Trochus