Göteborgsposten – 15 november 1870, sida 2

d. 3 d:s anländt till Versailles, en annan till Chateau Thierry, och prins Friedrich Carl hade sjelf begifvit sig i väg samt var samma dag i Commercy. En annan del skulle stanna i Troyes, för att derifrån rikta sina rörelser åt det håll, der den kunde behöfvas, och underhålla förbindelsen mellan armen vid Paris och den del, som skulle stöta till general Werder, för att rycka söder ut. D. 7 d:s voro preussarne på denna kant 1 färd med att rycka fram genom Ouchedalen, (departementet Cöte dOr), för att bemäktiga sig Creuzot och derefter jernvägslinien till Nevers, hvilken sista plats står i direkt jernvägsförbindelse med såväl Orlans som Paris och Lyon. Förbindelsen med Orleana är visserligen afskuren af det befästade Bourges, hvarifrån största delen af de franska trupperna antagligen dock dragits till Loirearmen vid Orleans. Obestridligen skulle den derigenom hota denna senares flank. Tätt öster om Ouchedalen och Cöte dOr bergen ha badensiska dragoner redan besatt den lilla staden Nuits vid jernvägen emelian Dijon och det söder derom belägna Beaume. Litet längre mot söder och i riktning mot Creuzot, hotades Chagny. Under det att, som sagdt, prinsen från Nevers kunde hota både Orleans och Lyon, kunde han på samma gång ha utsigt till att lyckas skjuta sig in mellan Loirearmeen och den franska Oatarmåen under Garibaldi samt sålunda fullfölja den gamla taktiken att splittra de franska krafterna och slå dem spridda hvar för sig, hvilken hittills varit för dem så förödande i detta krig. Det berättades att Garibaldi stod i Döle, en sammanknytningspunkt mellan jernvägarne från Besangon och Dijon. Han tyckes emellertid hafva med framgång utfört sin vanliga taktik att dölja sina marscher och föra fienden — med hvilken han ännu icke haft någon allvarlig sammanstötning — bakom ljuset genom fingerade rörelser och genom att utbreda falska rykten om sina företag. Han har emottagit tidningskorrespondenrer i dussintals, med hvilka han underhållit sig på det öppenhjertigaste sätt; men åt den ene har han sagt ett, åt den andre ett annat, så att tyskarne haft att tillgå en sådan massa upplysningar ur basta källa, att de i det hela taget icke fått veta något. Tyskarne, som närmat sig Döle från flera olika håll och redan ansett sig så säkra om sitt byte, att de redan börjat debattera frågan, om den gamle friskareanföraren skulle, då han blef gripen, skjutas som en simpel franc-tireur eller behandlas med mera sgard och föras till Wilhelmshöhe, för att der tvingas att tillbringa vintern med sin dödsfiende Napoleon III, — tyskarne finna sig nu gäckade. Garibaldi har neml. plötsligt dykt upp i Autun, 6 mil sydvest om Dijon, såsom det säges i spetsen för en ansenlig styrka, och fågeln har dermed flugit ur det tyska nätet. Ett af dagens tyska telegram konstaterar med en viss surmulenhet, att de i trakten kring Besangon nyss förut samlade mobilgardisterna och friskyttarne försvunnit och troligen dragit sig söderut. Det uppgifves äfven, att Garibaldi skyndat söder ut till Macon på vägen till Lyon. Det torde dock icke vara så gifvet, att så är förhållandet. Emellertid synes han hafva undvikit den tyska kuppen och kan ännu sätta sig i förbindelse med Loirearmåeen. Möjligen är det hans afsigt, att ställa sig i spetsen för Lyonarm6en och med denna sysselsätta tyskarne så, att Loirearmåens flank icke af dem hotas. Den verksamhet, som visar sig på fransk sida, är emellertid egnad att påskynda händelserna; och den tvekan, som man hittills tillskrifvit konung Wilhelm om att gifva ordern till Paris beskjutande, måste snart försvinna. Afgörandets stund slår således inom kort... Vi nämnde, att vigtiga tilldragelser äfven stunda på det politiska området. Skulle man tro det? Konung Wilhelm funderar i sitt stolta mod verkligen på att sammankalla den nordtyska riksdagen till Versailles, således i åsynen af den franska hufvudstaden. Man ville först icke tro på denna högfärdstanke, men den synes dock vara mera än ett Kreuzzeitungshugskott. En officiös korresp. från Versailles till Hamb. Corresp. säger neml., att konung Wilhelm förklarat sig villig att ur sitt privatschatull vilja betala kostnaderna härför, och berättar, att han redan tagit flera lokaler i ögonsigte för ändamålet. Han säges tveka i valet mellan slottet och en kyrka, naturligtvis blir det slottet, för att göra Frankrikes törödmjukelse riktigt fullständig. Ötver denna genialiska ide, som anstår en Bismarcks fruktbara hjerna, innehåller Neue freie Presse en blodigt gisslande uppsats, ur hvilken vi anse oss böra återgifva följande: Vi ha hittills städse trott, att ett parlament icke kan mobiliseras och föras utom landet såsom en armekår eller en landtvärnsdivision, och att författningens område icke sträcker sig bortom fadernejordens gränser. Men vi ha aldrig kunnat drömma om, att det nordtyska folkets nära 300 representanter — 2 fulla kompanier icke-combattanter! — skulle kunna inpackas en vacker dag mellan ett ärtkorfståg och ett sjuktåg på ett extra-parlamentståg och föras utomlands till krigsskådeplatsen, derför att H. M:t konungen icke vill lemna armeen. Riksdagens medlemmar representera oaktadt alla junkrar och Mucker? landets lagstiftande makt, regeringens fullt berättigade faktor; de måste i lugn och säkerhet, oberörda af slagtningarnes vexlingar och den berusande framgången af segren, bevara nationens rättigheter och intressen. Napoleon I lät på sin tid kalla skådespelarne vid Theåtre Francais till Erfurt, för att bereda le parterre des rois en högre konstnjutning; men folkrenracantantar ärn inga kamadiantar da få Åtrmin.