Göteborgsposten – 15 november 1870, sida 1

k handa Recensentens tankegång är i korthet följande; Af H:s skrift framgår tydligen (enligt rec:s tanke), att ett meteorologiskt central-institut, förlagdt någonstädes i riket, är för alla bebof tillräckligt. Det är vidare otvifvelaktigt, att den praktiska nytta, som et central-institut medför, kommer hela landets säväl sjöfart som landtbruk till del, hvaraf följer, att upprättandet at ett central-institut, såsom varande en allmän angelägenhet, är ett statens åliggande och att således Göteborgs samhälle ej bör göra några uppoffringar i och för sagde ändamål. Hvad först beträffar den omständigheten, att ett meteorologiskt institut skulle vara tillräckligt för värt land (ett argument, på hvilket rec. tyckes läs stor vigt), så har helt visst H. ej velat eller kunnat harom uttala en bestämd asigt. Hitiuti ls hatva nemligen icke några så genomgripande uudersokningar blitvit i värt land företagna öfver stormarnes gång och hastighet, att en sådan fråga skulle kunna detinitift besvaras, ej heller kan någon hos oss hittills vunnen erfarenhet lemna de för dess utredande nödvändiga upplysningarne. Det sannolika svaret på denna fråga torde ock utfalla något olika mot hvad rec. föreställer sig, ty bäst vore onekligen om hvarje tor handeln och sjöfarten vigtig ort hade sina egna telegrafiska förbindelser, hvilka den kunde ordna och använda på det sätt, som för dess särskilda läge och affärsverksamhet vore mest fördelaktigt. Detta år visserligen overkställbart tör de mindre kuststäderna, dels af br.st på erforderliga medel dels på zrund af telegraftradarnes otillräcklighet; men ue städer, som hafva en tillräckligen utbildad affärsverksamhet, komma sannolikt i framtiden att finna med sina intressen mest öfverensstämmande att icke uf andra orters eller af statens verksamhet i ifrågavarande hänseende vara i allo beroende. Antalet af de inrättningar för meteorologiens praktiska tillämpningar, hvilka i vårt land så småningom komma att grundas (en del på statens bekostnad, en annan på kommunernas) kommer således antagligen att mera bero på de penningemedel, som för sagde andamal kunna användas i jemförelse med de tördelar man af dessa inrättningar anser sig kunna skörda, än af någon på förhand gifven föreställning om tillräckligheten af ett bestämdt antal. I sammanhang härmed torde böra erinras, att den föreslagna meteorologiska anstalten i Göteborg ingalunda, såsom rec. tyckes föreställa sig, alser att ersätta ett central-institut (hvars inrättande dessutom skulle medföra vida större kostnader än för den göteborgska anstalten varit ifrågasatta), utan enuast att uppfylla de vilkor, som erfordras för en vetenskaplig institution med anspråk på att kunna fylla Kommunens såväl praktiska som ideela behof inom den ifrågavarande grenen af vetenskapen. För att inse, att så är förhållandet, behöfves blott att genomlåsa det förslag, som blifvit till stadsfullmaktige i denna angelagenhet atgifvet. Deri törekommer nemligen ej ett ord eller ens nägon antydan om, att austalten i Göteborg skulle ätaga sig tillsynen med eller publikationen af de observationer, hvilka annorstales i landet uttöras, hvilket åliggande väl bör be wraktas såsom karakteristiskt för ett central-institutRec. antager vidare, att inrättandet at en meteorologisk anstalt i Göteborg är en statsangelagenhet och således ej bör at kommunen bekostas. Vi erkänna gerna, att ett af staten bekostadt tullständigt meteorologiskt institut skulle i afseende på meteorologiska telegraf-meddelelser (om andra sidor at den toreslagna anstaltens verksamhet vilja vi här ej yttra vss) göra staden samma nytta som ett at kommunen upprattadt, men blott under den förutsättningen att suaten förlägger detta institut till Göteborg. Ty skulle sätet tör central-institutet blitva Stockholm (hvilket väl är det antagligaste), så blitver icke ennast dess nytta för Göteborg mindre, utan denna stad kommer i likhet med andra på vestkusten af Sverige belägna städer att befinna sig i ett otördelaktigt läge med atseende på de tördelar sagde institut är ämnadt att tillskynda rikets kustorter. Detta tyckes oss vara lätt att inse. De för vårt land vigtigaste telegrafunderrättelserna om väderleken komma nemligen från vester, såsom från Kunalen, Jutland, sydvestra Norge o. s. v. Antages nu centralinstitutet ligga i Stockholm, måste dessa unnerrättelser passera Öfver vestra Sverige (kanske afven öfver Göteborg) för att komma till Stockholm och sedan de i hufvudstaden blitvit sammanställda och jemförda med andra telegrammer trån öster och norr, i sammandrag ofversändas till Göteborg. Foljden af denna anordning blifver naturligtvis, att vaderlekstelegrammernas affichering och stormsignalernas uppsattande försenas nagra, understundom till och med flera timmar. Tager man aertill i betraktande, att orterna på vestkusten, hvilka genom denna anordning erhålla sina underrättelser och varningar senare än behöfligt vore, just aro de, tör hvilka ett uppskof är tarligast, då såsom bekant (och såsom åäiven kan ses at H:s arbete) stormarne mestadels gå i riktning från V. till O. och saleues törst träffa de vestliga hamnarne, så blir väl sannolika följden af inrattandet af ett central-institut i Stockholm den, att staderna på vestkusten och tramför allt Göteborg gå i författning om att erhålla del at de till Stockholm från vestra Europa sända telesrammer då de första gången ankomma till Göteborg samt för att kunna göra ett rätt bruk af dem torskaffa sig tidigare dagliga telegrammer från östra Sverige. För att göra det sålunda insamlade materialet brukbart, blitver det naturligtvis nödvandigt att inrätta en särskild byra, der de for hvarje dag inkommande telegrammerna at sakkunniga personer omedelbarligen diskuteras. Men detta ar liktydigt med upprättandet af en meteorologisk anstalt, hvilneu skall uppfylla en betydelsefull del af det kraf, som med den nu föreslagna anstalten afses. Af det vi nu anfört, synes oss följa, att om staten hade för afsigt att anlagga en meteorologisk institution, flera vigtiga skäl finnas, som tala för att dess säte borde blifva Göteborg. Men detta har ännu ej blifvit hvarken vid riksdagen föreslaget eller hos någon officiel myndighet itråga-a:t. Harat eger man rättighet att sluta tul, det ved rvörande atminstone för närvarande ej hysa någon sidan plan. Men tänka vi oss, att ett sådant förslag väcktes, vore det ej omöjligt utan snarare ganska troligt, att dess vedersakare (med hvad rätt lemna vi derhan) använde ett argument, som i formen hade stort slagttycke med recensentens och hvilket då finge ungetär följande lydelse: Då de orter, som hatva den största — — —-— nn nn ill ej handla orätt emot er derföre att ni är ädel922 14