Göteborgsposten – 15 november 1870, sida 1

Men jag vill ej handla orätt emot er derföre att ni är ädelmodig. Jag skall alltid vara er tacksamme vän; men ni måste söka annorstädes efter en hustru, hr Lenoble. Ni skall ha ringa svårighet att finna en som är värdigare än jag. — Jag skall ingenstädes söka efter en annan hustru; jag skall ej ha någon annan hustru än er. Jag har haft en hustru som andra valt åt mig; andra gången skall jag välja sjelf. Låtom oss vara vänner, Diana, då ert beslut är oåterkalleligt som Dracos lagar. Ni är af sten, af diamant; men i alla fall kunna vi vara vänner. Er far skall bli gäckad i sina förhoppningar. Men hvad mer? Han är utan tvifvel van vid missräkningar. Mina döttrar — för dem är det en djup sorg att vara moderlösa, n.en de måste bära den. Cötenoir måste snart bli en ruin. Mina barn säga: pappa, vårt hem är ej trefligt, allt är uppochnedvändt-, och jag svarar: hvad kunna ni väl begära, mina barn? Ett hem utan husmor är alltid uppochnedvändt-. Och derefter omfamnar jag dem gråtande. Det är en rörande tafla, miss Paget, fastän den ej kan röra ert hjerta. Ett harklande och några hostningar förkunnade ankomsten af kapten Paget, som straxt derefter inträdde i rummet. Ifall kaptenen efter sex veckors inneliggande varit ute till så sent på aftonen som det nu var, skulle han ha begått en oförsigtighet, hvilken kunnat kosta honom dyrt. Lyckligtvis hade han ej gjort något sådant utan obemärkt gått tillbaka in i huset, under det Diana och Gustave samtalat vid fönstret, (Forts Y