Göteborgsposten – 14 november 1870, sida 2

Från Orlsöans. (korresp. till Neue fr. Presse-). Steg för steg erinras man om jungfrun af Orleans. Utom den stora minnesstoden på Martroyplatsen, finnes åt henne ytterligare två offentliga statyer, en framför bron vid place Dauphine och en på gården i Hötel de Ville. Mästaren till den stora ryttarstatyn på stadens hufvudplats är Foyatier. Så föga den hanryckta hjeltinnan och hennes besynnerligt formade häst föll mig i smaken, så sköna fann jag relieferna på piedestalen, hvilka framställa hutvudmomenterna ur Jeanne dArcå lefnad. Schillers inflytande vid densamma ar omisskänligt. Monumentet framför bron visar hjeltinnan i stridens ögonblick; med fana och svärd störtar hon fram. Hennes hållning är tvungen och kokett; ansigtsdragen äro sköna, men uttrycken icke så förenliga med inspirationen. Orilkorligt erinras man om Öffenbach, man väntar hvarje ögonblick, att den vackra flickan skall Svinga sig ned från piedestalen och begynna dansa cancan. En motsats till detta barn af vår tid bildar der fromma flickan med slätkammadt hår på stadshusgärden. Med svärdet sänkt och armarne i kors står hon der. Denna hållning synes dock förorsaka henne ledsnad; ej under då, att hela statyn gör ett ledsamt intryck. Ludvig Filips dotter, Marie dOrlans, är detta monuments mästarinna. Från henne härleder sig äften ryttarstatyn. af hvilken en bronsafgjutning är uppställd i mairiets sal. Jungfrun sitter högt till häst ridande öfver en dödligt sårad engelsman. Af alla framställningar af hjeltinnan anser jag denna vara den bästa. I museet är en sal uteslutande invigd åt Jeanne dArcs minne. Man finner der öfver 200 olika afbildningar af hjeltemön: gobeliner, koppar, dryckeskärl, prydda med hennes bild, framställa förherrligande hennes bedrifter, träsnitt, kopparstick, lito