Göteborgsposten – 14 november 1870, sida 2

Utanför Paris. Times korrespondent i Versailles skrifver under d. 31 Okt.: Att döma af hvad vi se, tänker folket eller garnisonen eller armfen i Paris göra sina motständamedel mycket invecklade. De verk, som uppföras nära fästet Mont Valerien, tillväxa med hvarje dag, och reduternas former bli klart bestämda. Manskapet är ifrigt sysselsatt med att bryta sten derbakom, och kärror fylda med kalk och sten för grunden till reduterna, kunna ses genom kikaren komma och fara hela dagen i ända. Det är ej godt att gissa, hvad dessa verk kunna betyda, om fransmännen icke tro, att preussarne måste tillgripa en regelbunden belägring och tänka gräfva sig fram mot Valerien. Barrikader, minor och allt vetenskapligt krigsmaskineri skola endast hjelpa föga, om tyskarne väl få sätta sin fot i ett eller flera af de detacherade fästena. Då måste de verkliga fasorna af belägringen komma och modet pröfvas hos försvararne af de inre försvarsverken, emedan de skola drabbas af alla gräsligheterna vid bombardementet af en stad. Vädret är och har varit förfärligt störtregn och starka stormar; men så dåligt det än är, begagna sig de belägrande deraf till en viss grad och arbeta med större framgång, än deskulle kunna under ljusa och lugna nätter. De belägrades oro visar sig genom det ständiga begagnandet af elektriska ljus i fästena. Fyrbåkarne skola varna sjömannen för hans fara. Dessa ljusögon genomtränga dunklet, för att angifva en fiendes annalkaude. Från norr och söuer, Öster och vester kunna strålarne ses långsamt genomtranga mörkret, lika ofantliga oxögon, och då och då tillkännager dånet från en kanon, att de 2jort någon vigtig upptäckt och helsa den med en kula. Men i allmänhet har den verksamhet aftagit, som kanoniererna för någon tid sedan utvecklade. De tyckas ha uppgifvit hoppet om att kunna hejda belägringsarbetenas framskridande och bereda sig på ett svar, då anfallet göres. Med detta kommer det ännu att dröja en tid. Orsaken till dröjsmålet står icke i något samband med underhandlingarne om vapenstilleståndet. Det är helt enkelt nödvändigheten af att skaffa foda åt folket framför allt, som lagt hinder i vägen för batteriernas bestyckande. Alla hästarne och vagnarne ha användts till att framdraga förråder, och det är eller har endast varit under mellanstunderna i detta arbete, som transporten af kanoner och ammunition kunnat verkställas. Betänk blott hvilken transport som behöfves, för att förse de stora mörsarne, kanonerna och haubitzarne med 500 omhrarf af 200:pundiga knlor. Fransmännen mätte inse, att de varit för slösaktiga med sin ammunition. Det skall bli en intressant duell mellan framladdningsoch bakladdningskanoner, och om de förra draga det kortaste strået, skola naturligtvis anhängarne af framladdningssystemet säga, att de franska kanonerna af denna sort äro de sämta i verldens. Om framladdningskanonerna deremot uträtta god tjenst, såsom de utan tvifrel skola göra på grund af deras storlek och fasta platformer, skola de helsas såsom ett bevis på förträftligheten af detta system. De sista underrättelserna från Paris ang. artilleriet uppgifva, att militarmyndigheterna göra sitt bästa, för att få några batterier bakladdningskanoner, hvilka kunna mäta sig med de preussiska i afseende på skottvidd och skottsäkerhet. D. 3 November. Det har ansetts för sannolikt, att garnisonen i Paris skulle söka att genom ett stort utfall understödja Thiers stilleståndsunderhandlingar. Ett dylikt har väntats under nägon tid. Idag, kl. 10, red jag till S:t Germain, men det enda, jag såg, var ett stort antal soldater, som fullbordade verken nedanför Valerien, hvilka nu likna ett förskansadt läger. Det är en parallelogram. och jag räknade 210 man som arbetade i en linie på en sida, hvilka multiplicerade med åtta skola gifva en föreställning om dess längd. Jag kunde se boskapen innanför vallgordeln nära Boulognerskogen, så att der ännu finnes oxkött, och vi veta bestämdt att de ha får. Helt nyligen hade bairarne en kamp på lit och död nära Chatillon om en flock får, hvarvid de förlorade officerare och manskap, men bortförde fåren från de hungriga fransmännen. Der var ingenting nytt i trakten, endast de vanliga vedetterna och patrullerna, grönsaksplockarne, exercerande och marscherande manskap och dofva dån från fästena, lika begrafningssaluter.