Göteborgsposten – 14 november 1870, sida 1

sådant svar på de fyra neutrala stormakternas förslag. Vi uppmana derför dessa makter att vittna emot Preussen, och vi göra det i den ölvertygelsen, att om deras egna undersäter, om deras egna armåer skulle omrösta, så skulle de fördöma denna omenskliga politik. Den franska regeringen ville ännu göra allt, för att åstadkomma en värdig fred. Man har beröfvat henne medlet att rådfråga Frankrike. Hon har emellertid rådfrågat Paris. Hutvudstaden bar trädt under vapen, för att visa landet och verlden, hvad ett stort folk förmår, när det försvarar sin ära, sin härd och sitt oberoende Man kan ej gerna tvifla om sanningsenligheten i Favres depesch, vid sidan af hvilken hr Bismarcks förklaringar onekligen ha någonting rättskänslan sårande, såsom då han i sin sista depesch säger, att de franska maktinnehafvarne ville från början endast ha lörevänningar för att förvägra nationen att anställa val, men uppstält oantagliga vilkor för vapenstilleståndet, for att icke synas tillbakavisa do neutrala makternas önskan, på hvil kas understöd de hoppades. Något tvifvel råder väl icke heller numera om sakernas verkliga ställning. De preussiska maktinnehafvarne vilja först i Paris, i Frankrikes hufvudstad, underteckna fredvilkoren och de tro sig kunna tvinga denna att gifva sig. För denna dårskaps skull, som vittnar om huru de bekajats af segerruset, vilja de uppoffra den herliga hufvudstaden och slunga dess menniskomassor i de förtärligaste lidanden . .. Ve! ve! heter det i den gamla rimkrönikan. Det har en nästan komisk anstrykning att härbredvid se de främsta neutrala makternas hållning. Österrike vågar ingenting för Ryssland, och Italien kan intet förmå allena; det hela hvilar derför på England och Ryssland. Af dessa protesterar England genem sin utrikesminister i ett gladt lag och framkastar några granna fraser vid den skommande champagnen, under det att the lerds och aldermen applådera förtjusta, ty lordmayorn består bankettfiolerna och lord Granvilles tal är hållet inom teoriernas område, och teorierna kosta inga pund. All right! skriker hopen utanför, och the papers tillfoga några ytterligare fraser om, huru de smärre makternas sjelfbestämningsrätt står på spel. Derpå beslutar man vid kaffet och brandyn en liten insamling för the widows Åc. och väljer en deputation att öfverlemna medlen till the socisty, för hvilken drottning Victoria är skyddspatronessa. Följande morgon läser man vid sitt morgonthe, huru frikostig man varit, beundrar sig sjelf och går till the business, under det att lord Granville i en ny depesch beklagar, att hans välmening ej rätt uppskattats, och tvår sina händer tör hvad som komma skall. I Petersburg deremot, i vinterpalatset, sitter czaren vid sin kopp th och genomögnar ber Land und Meer hvars sista tråsnitt fängsla hans uppmärksamhet. Plötsligt lår han en ide, kallar till sig öfverceremonimästaren, befaller honom att skrifva ut en tältmarskalksfullmakt och lemna den till en general, som begifver sig till det tyska högqvarteret, för att i väl sagda ord prisa de högsta preussiska männens utomordentliga tapperhet, skicklighet och mod, samt dervid tala högt om czarens beklagande af de olyckor, som stunda. Men det franska folket och dess lidanden? Ja, hvem bryr sig om det, det revolutionära otyget? Man sätter sig ned och räknar ut på en tafla, att d. 7 December är Paris utsvultot och man petar sig i tänderna efter sista läckra supen, beklagar parisarnes öde, mats que faire? Efter underrättelsen om Metz fall störÅdaa Ardninsan äfran 55. 2