Göteborgsposten – 11 november 1870, sida 3

hopj trummor, på ett annat en samling blåsinstrumenter, alla huller om buller i smutsen. Vi fortsatte vägen till esplanaden, hvarest rader af jernvägsvagnar voro anordnade och begagnades till baracker af soldaterna; bakom dem var en offentlig trädgård, hvarest tält voro uppspända på vallarne, forttarande fulla at franska soldater, hvilka kunde njuta en herrlig utsigt öfver Moselledalen med Fort St. Quentin höJande sig deröfver. Midtibland tält och jernvagsvagnar och provisionella baracker står statyn af en krigare, hvilken fört armeer till helt andra scener — statyn af marskalk Ney. Nu då vi kommit i det inre af staden, började vi märka, att det mäste finnas en stor mängd at franska officerare här. Sextusen ha kapitulerat, och större delen at dessa är fortfarande 1 Metz. Jag märkte att många at dem buro sina vapen, men alla sago ytterst nedslagna ut bland ue preussiska ofticerare och soldater som öfverhopade gatorna, och då de sågo hela kolonner at sina tiender stående på de förnämsta torgen eller ogeneradt trängande sig in i de största hotellerna. Vi tunno det svart att komma med vart åkdon förbi de täta grupperna at dessa nyss tiendtliga trupper, och isynnerhet förbi de platser, der stadsborna och de franska soldaterna trängdes omkring de bondkärror som kommit in fullastade med bröd, ost och salt. Denna sistnämnda vara var särskildt begärlig, och jag såg vackra unga flickor springa bort meu händerna tulla at den dyrbara artikeln, under det en stor kärra, som synnerligen ej inneholl annat än tobak, belägrades at en ifrig hop män af alla klasser. Några gator voro fullkomligt spärrade af dessa proviantkärror. Bodarne voro till största delen stängda, och säkerligen utgjordes tre fjerdedelar af befolkningen på gatorna antingen at iranska eller tyska soldater; ganska många at de förra antingen så sjuka, sårade eller svaga att de knappt kunue ga. Slutligen uppnådde vi Place dArmes, trån hvars midt reser sig uen stora gamla katedralen, och som vi funno oiverhopad af soldater; men det var ej skönheten af den heliga byggnaden eller den lifliga scenen omkring densamma, som adrogo sig uppmärksamheten, utan en staty, bekladd med svart tlor, hvilken frambragte en i hög grad dyster effekt och tycktes genom den tysta men uttryckslulla kontrast den bildade mot det sorl at röster som tyllde lutten tförtälja den sorgliga historien om ue olyckor som drabbat staden. Under det jag lyssnade till samtalen bland de grupper af franska soldater, som stodo omkring mig, förekom ständigt ordet -iorräderi i förening med Bazaines namn. Från den lägste soldaten 1 hans arme till den marskalk, som var näst honom i rang, tycktes den öfvert, gelsen ha fått makt ötver alla sinnen, att han begått törräderi. Sedan kapitulationsvilkoren blifvit undertecknade, gjordes ett försök natten till d. 28 att kalla medborgarena till vapen för att försvara platsen; det ledde dock ej till agot resultat. Borgarena voro mycket angelägna att Bazaine skulle proklamera republiken, och etter åtskilliga möten som han hade med stadens förnämsta män, lät han följande tillkännagifvande inslyta i ÅLIndependant, en af de många tidningar som publicerades under belägringen: Medborgare! Jag har ej erhållit nagot o:ticielt tillkännagitvande om kejsardomets fall. Jag har ej bekommit nagra nyheter om något slags förändring i regeringen — inga nyheter trån Paris — ehuru jag törsokt att kommunicera mig med hufvudstaden-Till d. 16 Oktober voro armeen och innevånarne i Metz väl försedda med proviant; efter denna dato fingo de inskränka sig till följande rationer: 13 (c. hastkött, 3 ic. bröd och ett glas vin per dag. Men om någon ville vara örverflödig i afseende Ta mat, fick han betala följande priser: för kycklingar 20 shillings stycket, potatis 1 penny stycket, socker ( shillings 6 pence pr (6, ost (som endast stod att erhålla i början afgbelägringen) 4 shillings 2 pence pr 6., salt (en vara som från d. 1 Sept. var nästan alldeles okänd) 4 shillings 2 pence pr (6, ägg 10 pence stycket, hästkött 10 pence pr (Ce. för de bästa styckena och 5 pence för ue sämre. Detgår mycket lätt att säga, att Bazaine skulie kunnat hälla sig längre, och att det ej fanns någon hungersnöd; men att ha hållit ut längre skulle, ha varit ett moru, ty vid närmare etterfragningar har jag funnit, att atskilliga fall af hungers-död förekommit i och omkring staden. Under belägringen utgåfvos följande tidningar: Le Courrier de la Moselle, Le Voeu Nationale, Lludependant och Le Journal de Metz. De innehollo föga eller intet annat än lägerhistorier och då och då ett citat ur någon tysk tidning, som erhållits al de tyska förposterna. De saknade sällan bref frun officerare af olika grader, i hvilka payrkades oförtötvade utfall eller uttalades tadel öfver generalernas tröghet. Euligt de upplysningar jag kunnat inhemta, har helsotillståndet i sjelfva staden under hela belägringen varit rätt godt. Koppor, dysenteri och typhoiufeber tyckas ha varit de törherrskande sjukdomarne. Medikamentsförråderna voro upprymda, men med tillhjelp af National Societys lastvagnar, under uppsigt af hrr Lee och Bushnan, hvilka äfven förde en stor mängd salt med sig, blefvo apoteken snart åter fyllda. Caurobert hade sitt hufvudqvarter i St. Quentin och Leb euf i St. Julien. Bazaine afreste kort efter det kapitulationsvilkoren voro undertecknade och har ej sedermera afhörts. ——y— MIRIAM AD — —