Göteborgsposten – 10 november 1870, sida 2

Bres från Paris. (Pr Ballongpost). Times pariserkorrespondent skrifver d. 27 Oktober bl. a.: — I dag har det varit en stor uppständelse här, och den är värd att omnämnas, emedan den gör slut på hr Felix Pyat — alltså slut på den vigtigaste person som höjt sin röst mot regeringen. Vigtigaste! han var verkligen ej af någon vigt alls, men han skrek så högt att han hördes öfver hela Paris. Han var i sjelfva verket ingenting, och nu är han mindre än ingenting. Han hade vågat att två dagar etter hvarandra införa ett tillkännagifvande, som var tryckt med svarta kanter omkring: — Det är ett bestämdt faktum, att nationalförsvarsregeringen döljer en statshemlighet, som vi aftslöja för en förbittrad nation, såsom högförräderi. Marskalk Bazaine har skickat en öfverste till konungens af Preussen läger för att underhandla om uppgifvandet af Metz och om fred i hans majestät kejsar Napoleon III:s namn. Det skulle ha varit omöjligt att hitta på någonting som mera var egnadt att oppväcka folkets vrede. Att Bazaine, vid hvilken så många förhoppningar äro fästade, skulle visa sig vara en förrädare mot den bestående regeringen och mot Frankrike samt underhandla om en kapitulation, lika neslig som den i Sedan — det var otroligt, och den som utspridt en sådan lögn blef omedelbarligen fälld af allmänna opinionen., Lyckligtvis var mängden nog adelmodig att helt simpelt fordra, att han skulle skjutas, och sedan dekreterades det att ingen skada skulle tilltogas hr Pyat eller hans tiduing, Combate, förrän hans nyheter definitivt befunnits falska. andra sidan uttalades på Caf de Madrid, de demokratiska Journalisternas stora samlingsplats, af åtskilliga medlemmar at pariserpressen den meningen, att nyheten kunde vara sann. Emellertid blefvo grupperna på boulevarderna allt talrikare, och på eftermiddagen gingo somliga till Combats byrå tör att der tå förklaring på saken, andra till Hötel de Ville i samma ändamål. Felix Pyat höll sig undan, och i Hötel de Ville stamplade ej allenast åtskilliga regeringsmedlemmar Pyats proklamation som en nedrig lögn, utan Rochefort uttryckte äfven i otvetydiga orualag sitt förakt för Pyat såsom varande en feg skurk, hvilken deltog i Victor Noirs begrafning på det sätt att han gömde sig bakem en fönsterjalousie, och som efteråt i åtta dagars tid gömde sigf ör polisen i en kolpråm. Hvad som gör allt detta intressant är, att hr Pyat hädanefter ar alldeles utan betydelse. Regeringen har visat sitt förakt för honom genom att ej ens anse honom värd åtal. Men mig ha hans artiklar torskastat mycket nöje under sista tiden. De äro de mest uarraktigt amwpråksfulla artiklar man gerna kan tänka sig. Läs till exempel följande stycke: Om guvernören i Paris, innan han företoge en expedition, ett uttall eller levererade en drabbning, fragade klubbarne i Paris till råds, skulle hans försök bli lyckligare och vi skulle inom några dagar förstöra konung Wilhelms arme. Det tinnes alven atskillist annat, som uppväcker löje. Vi taga till exempel forslaget om amazonkaren och de vackra aktriserna som i egenskap at marketenterskor gå ut med nationalgardena. Det ligger afven något löjligt i dessa gardens drägt för närvarande. Det har varit mycket elakt väder på sista tiden, och nationalgardisterna ses nu allesammans marschera på gatorna eller sitta på hästryggen med hutvudena insvepta i triangeltormiga hutvor, till hvilka iden tycks vara hemtad från någon medeltidsmåluiug. Mvyriader at man visa sig på gatorna i Paris med sadana hufvudbonader, hvilka likna otantliga svaria nattmössor. — The är nu den dryck som nationalgardisterna och moblots mest begagna. Nagon mediemsk auktoritet har upplyst dem om, att detta är den dryck som bast bevarar dem tör köld. Också taga de mycket samvetsgrannt sitt thå, men som de i likhet med fransmän i allmänhet ej tycka om denna dryck, vilja de alltid balla ett glas rom i koppen. Detta påminner något om en viss engelsk dame, hvilken tyckte mycket om konjak, men tog — REA —dH———