Göteborgsposten – 10 november 1870, sida 1

———7775k21111117767ä222k274742:?c2;cAc AAWcW7 väl som Göteborg, kunna hafva anspråk på de få vidkännas andelen i den dryga kostnaden. Följden blir nu att den enskilda töretagsamheten, hvad hållande af bogserbåtar beträffar, qväfves, och detta torde kanske ej lända Göteborgs sjöfart till gagn. Man har ej exempel på att i något land, mer än Sverige, regeringen är så liberal, att den, för snart sagdt intet. underhåller ett kronans fartyg, hvarken för bogsering af inhemska eller främmande fartyg, åtminstone ej i hamnar der tillräckligt antal för bogsering afsedda ångbåtar finnas tillgangliga. Då emellertid så är förhållandet här, månne det ej vore, såsom förut nämnts, bättre att stationera dylikt fartygl på den del at kusten, der det verkligen kunde behöfvas? Under vintern fiskas t. ex. betydliga qvantiteter s. k. småsill och äfven annan tisk, och de i allmänhet fattiga fiskrarne harva svart att under vintertiden få den transporterad, hvarfore den oftast, vid ankomsten till Goteborg, den hufvudsakligaste afsättningsorten, är skämd och kondemneras af myndigheterna, hvarigenom fiskrarne sålunda få total förlust af både vara, tid och arbete; — månne let ejzvore bättre att kronoångbåten till undvikande, at dylika för fiskrarne hårdt kännbara resultater, lemnade bogserhjelp till dessa, såväl som andra fiskare som äro i verkligt behof deraf, än att, till körfäng för privata Rederier, förrätta bogseringen, avartill tillräckligt antal för sådant ändamal afsedda ngare alltid finnas tillgängliga? Dessutom torde kronobåten mången gång vara på andra håll till mycket gagn på vår vestra kust, för bergning af lif och egendom och der hastig hjelp är dubbel hjelp, ocn der ångbåtar ej i bast finnas att få. Det heter ju, som ofvan sagdt är, att Gunhiluär här för bispringande af de i nöd stadde, men ej för att konkurrera i bogseringar med privata båtar, Befälhafvare å Bogserångbåtar.