Göteborgsposten – 8 november 1870, sida 2

andra läggande dem på bårar, andra på kärror och en del bärande bort dem bundtvis, på sina hufvuden. Bland hopen funnos många soldater, men det stora flertalet bestod af civila. Det kunde ej betviflas att det var en utvandring af befolkningen från Paris för att förstärka provianten. Midt ibland hopen blefvo plötsligen små trupper synliga på marsch mot S:t Cloud utefter vägen till La Fouillouse. De voro afdelade i kårer om 100 eller 150 man och hade inga kanoner. Dessa voro utan tvifvel utsända för att bindra någon plötslig kavalleriattack, men preussarne gjorde intet försök att störa dem. Då jag ännu närmare granskade trupperna upptäckte jag slutligen några personer till häst, hvilkas åtgärder förtjenade uppmärksamhet. De voro nästan undanskymda at de rörliga grönsakssamlarne, hvilka syntes vara mycket tätare sammanpackade än de verkligen voro. Gruppen bestod af en general eller någon högre officer med hans stab samt en liten eskort, och den tanken uppstod hos mig, att det måtte vara Vinoy eller Trochu sjelf. De redo sakta under Valerien ut på vägen mot La Celle och gjorde efter hvad jag trodde en rekognosering af de positioner som innehades af preussarne, och hvilka kunna lättare iakttagas sedan löfven af höstvindarne blifvit bortblåsta från tråden. Jag fästade en engelsk militärläkares uppmärksamhet på dem, men han trodde att de endast voro några nyfikna som kommit ut jör att se preussarnes front och njuta retelsen af att utsätta sig för ett par kulor. De voro fullt en timma sysselsatta med sitt göromål eller nöje, ibland görande halt och stående stilla ett par minuter i sender, derefter förvunno de öfver åsen på hvars andra sida Issy är beläget. Grönsakssamlarne fortsatte sitt arbete mycket längre och deras operationer upptogo en ganska betydlig sträcka. En rad vagnar kommo inom synhåll, på hvilka frukten af arbetet skulle bortföras, och längre fram på dagen sändes en mängd vagnar, lastade med hö och halm eller något som på afstånd liknade dylikt, till Paris. De passerade genom Arc de Triomphe. IIvilket skådespel för Paris! Tänk blott på den tid, endast för ett par månader sedan, då den glädtigaste, mest luxuösa, mest lysande folkhop i verlden for in och ut genom samma portar i ekipager med livräkläde betjening eller till häst i praktfulla promenaddrägter — då Champs Elyses hvarje dag erbjöd den lifligaste och behagligaste tafla ett civiliseradt lif har frambragt. Och tänk er nu det folk, som tog beskattning af alla de främlingar ur alla nationer hvilka strömmade dit för att lära att skicka sig, att äta, att kläda sig, att roa sig — tänk er nu detsamma släpande fram genom gatorna, rotfrukter och vegetabilier, födoämnen som dess fiender ej tänkt på att taga ifrån det. Om någon profet stått på Place de la Concorde för tre månader sedan och framsagt dessa olycksprofetior, skulle han blifvit stenad — nej, han skulle helt enkelt ha blifvit förd till Maison de Sante! På min väg tillbaka från Saint Germain passerade jag många kärror, som kördes till Versailles. De voro lastade med franska produkter, körda af franska bönder, och ämnade till föda åt preussarne! Aurora Borealis, som uppväckte stor fruktan bland de okunniga och vidskepliga i Versailles och lockade stora hopar ut på gatorna, uppväckte äfven, efter hvad det tycks, en emätlig sensation i Paris. Fenomenet tycks vara mycket sällsynt här. Somliga föreställde sig att det var en eld i trakten mellan Montmartre och Valerien; andra att det var en förevisning af elektriska ljus i fästena, och några trodde att det var en illumination af preussarne. Tyskarne kände fullkomligt till norrskenet, naturligtvis, men fransmännen visste ej hvad de skulle tro derom, och Verit6 har en artikel rörande ämnet Etait-ce une aurore bor6ale? som visligen besvarar frågan jakande. Det är ett godtitecken att de franska tidningarne börja vederlägga de löjliga ryktena från kafeerna, och den tidning jag nyss citerade angriper de lättrogna, som sätta tillit till de mest vidunderliga historier, samt anför huru man trodde på boulevarierna, att 80,000 preussare försökt passera öfver Seinen, af hvilka hälften — 40,000 — drunknat. Hr Dupny de Löme har öfverflyttat sina forskningar från vattnet till skyarne och uppfunnit en ny ballong, som gifver luftseglaren förmåga att styra hans lopp i betydlig mån, alltefter vindens styrka. Han har äfven genom att på insidan af ballongen anbringa en säck komprimerad luft åstadkommit en ofanttig lättnad i det vanliga sättet att höja sig och sänka sig samt gjort sig förtjent af sina medborgares tacksamhet. Arma Paris! De berättelser man läser om klubbarnes verksamhet uppväcker den önskan att halfva antalet af storpratarne kunde bli skickade upp i luftballonger, hvilkas maskineri skulle råka i oordning för nedstigandet till jorden. En republikens veteran förklarar sig till förmån för ett långvarigt krig, ty han är ej nöjd med den lätta saken att förjaga preussarne — Lil ne devra pas uous suffire; nous devons eneore combattre pour rendre la liberte a lkKurope. Och så vidare. Det är ej underligt att diplomaterna öfvergifva Paris. Till Köln. Ztg skritves från Versailles d. 30 Oktober: Jag fick i dag tillfälle att göra bekantskap med det förut i går från Paris hit anlända f. d. nordamerikanska sändebudet i Lissabon, O. Sullivan. Han berättade, och hans utgago öfverensståmmer med andra meddelanden, att mjölförrådet i Paris är ännu mycket betydligt, men att kött deremot är i ett märkbart aftagande. Hvar och en eger nu att rationsvis köpa hvad han behöfver. Trupperna erhålla dessa rationer gratis. Hvarje ration består at 60 gramm — 4 lod kött. Gas finnes äfven i Paris, men af 3 lyktor tändas endast en, så att belysningen är ömklig. Boulevardskafeerna ha order att stängas kl. 111 hvarje afton. Flertalet stänges likväl godvilligt kl. 110. Butiker för lyxartiklar äro vanligtvis stangda hela dagen, andra bodar och magasiner deremot som vanligt öppna för trafiken. Skink-och konserv-förråden äro icke så betydliga, som man förut antagit. Då köttet säljes efter en af regeringen fastställd taxa, kan man egentligen icke säga, att det är dyrare än förut. Men skinkor och dylikt säljas i privathandeln styckevis och betalas med 80 till 100 fres och deröfver. Stämningen i staden är dock ännu icke förtviflad. Man visar dessutom ett hjeltemod och segervisshet, som dock för betraktaren synes vara mycket konstladt. Men mellan fyra ögon, då inga lyssnare af revolutionskretsarne äro att frukta, gifves det emellertid icke så få eftertänksamma, hvilka med bedröfvel-e blicka in i framtiden.