Göteborgsposten – 7 november 1870, sida 2

Svåråre. Ul Marskalk Bazaine har begått förräderi. Han a bar gjort sig till Sedan-mannens agent och inkräk-n. tarens medbrottsling och, missaktade den arms ära d öfver hvilken han hade befälet, har han, utan att k ens försöka en sista ansträngning uppgifvit 125,000 p stridbara män, 20,000 sårade, gevär, kanoner, fanor h och den starkaste fästning i Frankrike, Metz. Ett I a sådant brott är tillochmed större, än att det af laI p gen kan bestraffas. d Och nu, fransmän, kunnen J mäta djupet af den I afgrund i hvilken J af kejsardömet blifvit störtade. Ö Under 20 år har Frankrike varit underkastadt denna förstörande makt, som uttömt alla dess källor till J tstorhet och lif. Frankrikes armå, beröfvad dess naS1 tionala karakter och omedvetet gjord till ett slafven riets verktyg åt sin regering, har, i trots af dess p soldaters hjeltemod, blifvit genom sina anförares förräderi uppslukad i de nederlag som landet I r lidit. s Inom mindre än två månader ha 225,000 man blifvit öfverlemnade åt fienden. En hemsk epilog I v till den militära Decemberstatskuppen! a Tiden har kommit för oss, medborgare, att sluta oss närmare tillsammans och under 2giden af den republik, som vi äro beslutna att hvarken inom eller utom landet låta kapitulera, undan olyckan rädda d vår moralitet och vår politiska och sociala mandom. ; Ja! Huru vidsträckt vår elycka än ar, har den hvarken funnit oas slagna af förskräckelse eller tveI 3 kan. Vi äro beredda att göra den sista uppoffrint gen och emot de fiender, som gynnas af allt, svära att aldrig gifva oss, så länge en tum af vår helgade o jord finnes qvar under våra fötter. Låtom oss fast I hålla revolutionens ärorika banår. t Fransmän! Vår sak är rättvisans och rättens. I , Europa ser det och känner det. Bevittnande så många oförtjenta olyckor, är det upprördt och oroligt. M Inga illusioner! Låtom oss ej tillåta oss att bli utmattade eller försvagade; men låtom oss genom handling bevisa, att vi vilja och kunna med våra egna ressurser uppehålla vår heder, vårt oberoende och vår integritet — allt det som gör ett land fritt och stolt. Länge lefve Frankrike och republiken, en och odelbar! Cremieux. Gambetta. Glais-Bizoin. Marskalk Bazaine förkunnade kapituleringen af Metz för sin armå i följande dagorder: Till Rhenarmen! Besegrade af hungersnöd, äro vi tvungna att underkasta oss krigslagarne och att låta göra oss till krigsfångar. Vid olika tidpunkter af vår militära historia ha tappra soldater, som kommenderades at Massena, Kleber och Gouvion Saint-Cyr, undergått samma öde, hvilket ej sätter den ringaste fläck på den militära äran, när man såsom J utfört sin pligt på ett så berömligt sätt till den yttersta menskliga gräns. Allt, hvad det var möjligt att på ett lojalt sätt göra, för att undvika ett sådant slut, har blifvit försökt, utan att kunna leda till målet. Att återigen företaga en yttersta anstranging, för att krossa fiendens befästade linier, det skulle, i trots af eder tapperhet samt uppoffringen af tusentals menniskolif, hvilka ännu kunna vara till gagn för fäderneslandet, ha varit fruktlöst på grund af de vapen ech de öfverväldigande krafter, som bevaka och understödja dessa linier. En storartad olycka skulle varit följden häraf. Låtom oss visa oss vardiga i motgången, låtom oss respektera de hederliga aftal, som blifvit träffade, om vi önska att bli respekterade, såsom vi förtjena att bli det. Låtom oss framför allt af aktning för denna armes goda namn och rykte afhålla oss ifrån alla mot disciplinen stridande handlingar, såsom förstörandet af vapen och materiel, eftersom enligt krigsbruk fästningar och vapen skola äterlemnas till Frankrike, när freden undertecknas. I det jag nedlägger mitt kommando, är det rör mig af vigt, att till generalerna, officerarne och soldaterna uttala min tacksamhet för deras lojala bistånd, för deras lysande tapperhet i slagen och för deras resignation under försakelserna, och det är med krossadt hjerta, jag skiljes ifrån eder. Bazaine. xKöln. Zeit. meddelar följande klara framställning af underhandlingarne angående Metz kapitulering: Då marskalk Bazaines försök att slå sig igenom d. 7 Okt., icke lyckats, måste han söka att ernå en kapitulation. Hans soldaters hade från början af Oktober lidit fullständig brist på de tvenne oumbärligaste förnödenhetsartiklarne, bröd och salt, och kunde derför icke hålla ut i många veckor. Underhandlingarne om kapitulationen fördes af Bazaines generalstabschef, general Jarras, af prins Friedrich Carls generalstabschef, general v. Stiehle; de egde rum på det vackra, af en herrlig park omgifna slottet Frescati mellan Metz och Ärs-sur-la Moselle; underhandlingarne börjades d. 26 Okt. och varade från kl. 8 om morgonen till kl. 2 på middagen, emedan man ej kunde bli ense om vilkoren Marskalk Bazaine begärde neml. genom sitt ombud, att de i Metz kapitulerande franska officerarne skulle, i likhet med dem som kapitulerat i Sedan, ha tillåtelse att stanna qvar i Frankrike, mot det att de gåfvo sitt hedersord på att ej mera vilja tjena emot 088. Men då man från en viss sida i Frankrike uppställt den satsen, att ett dylikt löfte ej hade någon bindande kraft gentemot tyskarne, så hade befallning ingått från konungen, att man icke mera skulle låta fångna franska officerare förblifva i Frankrike på sitt hedersord, utan transportera dem alla till Tyskland. Underhandlingarne, som först ej ledde till något resultat återupptogos den 26 på aftonen kl. 6 och slötos kl. 11, hvarpå det minnesvärda historiska aktstycket, kapitulations-dokumentet af båda ombuden u.:dertecknades i slottet Frescatis bibliotek. Emellertid hade från Versailles ingått underrättelse om, att konungen med särskilt afseende på garnisonens i Metz tappra försvar tillät, att officerarne fingo behålla sina värjor och fingo lof att välja emellan, om de, på sitt hedersord att ej mera tjena ville, stanna i Frankrike eller fara till Tyskland. I kapitulationen beriljades ock all militärisk hedersbevisning vid utmarschen. Alldenstund det ej är någon småsak att träffa åtgärder, för att en arm om 145,000 man osårade samt några och 30,000 sjuka och sårade soldater må gifva sig, emedan oordningar och myteri lätt kunna ske, och eftersom vi icke heller vöro förberedda på att mottaga och befordra ett så stert antal fångar, bestämdes det, att utmarschen för den första delen af garnisonen skulle börja först d. 29 Okt. kl. 11 f. m. Det historiskt märkvärdiga kapitulationsrotokollet har denna lydelse: Mellan undertecknade, generalstabschef i franska arm6en vid Metz och generalstabschef i tyska armeen utanför Metz, båda försedda med fullmakter af H. Ec. marskalk Bazaine, befälhafvande general en chef, och af h. k. h. prins Friedrich Carl af Preussen, general en chef, har följande öfverenskommelse blifvit afslutad. Art. I. Den franska arme, som står under marskalk Bazaines befäl, är krigsfängen. Art II. Fästningen och staden Metz jemte alla fastena, krigsmaterielen, förråderna af alla slag och allt, hvad som är statens egendom, skola öfverlemmA en Jaan nvpancociclka armånan I dat tillstånd hvari 2 W2 U— 50 — — C—0