Göteborgsposten – 4 november 1870, sida 3

nu återupptogos förhandlingarna med hofvet i Minchen och, såsom man tror, med bättre resultat än första gången. Utfallet från Paris d. 21 Oktober. Times bekante korrespondent mr William Russeil skildrar den strid som egde rum d. 21 d:s utanför Paris på töljande sätt: — Jag sof i Versailles förliden natt. I dagningen hördes gång på gång ett skallrande i fönsterrutorna, förorsakadt af ljudet genom kanonskott, hvilket af vinden fördes dit. Dessa ljud upphörde omkring kl. S. Kort före kl. 1 erhöll jag underrättelse om att en ansenlig truppkoncentrering blifvit observerad bakom Fort Valerien och Fort Isey, samt att ett utfall syntes högst sannolikt. Jag hörde att det var en viss rörelse i fronten, och jag lemnade derför Versailles kl. 1. Om en strid af betydenhet skulle komma att ega rum på sluttningarne från Fort Valerien till Seinen och på Bougival, skulle terrassen på St. Germain säkert erbjuda den yppersta utsigt öfver en sådan strid. Mellan Valerien och St. Germain ligger från öster till vester Rueil på venstra stranden, Fasan, Chatou och Montesson på högra stranden at Seinen; norr om Bougival är Malmaison, och nästan midtemot detsammaa på andra sidan floden är Croissy. Om man kastar en blick öfver det bälte af träd som ligger längsefter flodloppet, ser man en nästan kal ås, på hvars högsta punkt fästet med dess reduter är beläget. En väg löper upp åt sidan af denna ås mot fästet, sannolikt kommande från stora landsrägen till Courbevoie och Neuilly. Der denna väg korsar en annan sådan, hvilken leder till Foilleuse, ligger ett landthus, hvilket faller i ögonen genom sina hvita väggar, aftecknande sig mot den gröna sluttningen. I en försänkning af marken bakom landthuset varseblir man ät venster till en reservkår af franskt infanteri, utgörande 3 å 4000 man reguliera trupper, som se mycket mörka och massiva ut, undantagande då solen skiner på deras bajonetter. Nära intill landthuset, på en ås närmare Rueil, befinna sig två franska batterier. Dessa äro under skyadet at Valerien, men deras afstånd från fästet kan ej på långt håll med nöggrannhet iakttagas. På korsvägen förbi landthuset marscherar en infanterikolonn, omkring 900 eller 1000 man stark, i mycket vårdslös marschordning, och till venster om dem på en utskjutande del af åsen, äfven under betäckning af fästet, befinner sig ett annat batteri. Under detta batteri — jag talar nu med fästadt afseende på vår position i St. Germain — befinner sig en stab af officerare på en liten kulle, med kavallerieskort, och förbi dem tåga mot höger hopar af män i det slags öppna ordning eller rättare oordning, som för några år sedan så ifrigt rekommenderades af några af vissa militära kritici och hvars införande i franska armeen i alla händelser torde vara orsaken till en del af de olyckor som drabbat denna arme. På kammen af åsen vid Valerien, åt höger till, står en massa som tycks vara en andra infanteriresery. Vid foten af åsen befinner sig en stor byggnad, som torde vara en lada eller något dylikt, och ytterst till höger äro höjderna vid St. Cloud och Malmaison, hvilka äro bevuxna med träd. Mellan Argenteuil till venster och basen af dessa sluttningar ligger det jemna flodbandet utbredt likt en matta med ett rikt mönster af träd, trädgårdar, villor. boningshus, kyrkspiror, några fabriksskorstenar, vinplanteringar med gångstigar och trädgårdsmurar emellan. Vid en af dessa finnes ett rödt lusthus, tillhörande ett landtstalle. På andra sidan om denna ås (och under skogen vid Malmaison så vidt jag kunde se) står en byggnad liknande en väderqvarn, tätt bredvid randen af skogen, som begränsas af en mur hvilken sträcker sig utmed en fortsättning af korsvägen från landthuset under Valerien. På sluttningen af denna aflägsna ås banar en fransk kolonn sig väg mellan vinplanteringarne. På den lägre sidan af åsen, närmare oss, kunna vi upptäcka ett regemente preussiskt infanteri, som står uppstäldt i form af ett V vid kanten af vingårdarne och utefter en väg, som bildar en spetsig vinkel mot den som passerar förbi det röda lusthuset. Fransmännen ha fått sigte på pickelhufvorna. och det är föga underligt. Deras messingspikar glänsa som det förgylda staketet vid Park Lane. Åtskilliga kulor, af hvilka några gå för högt, andra falla rakt ner bland vinplanteringarne, förkunna fransmännens beslut att jaga bort preussarne. Men de förgylda messingspikarne stå fasta som nyssnämnde staket och endast när de sårade bäras bort, blir det någon rörelse i linien. Fransmännen på andra åsen bli beständigt förstärkta, men en upphöjning på den närmare åsen öfver det röda lusthuset hindrar oss från att se hvar deras reserv åt det hållet är belägen. Detfinns en öppen sträcka, en sträcka som de måste öfver, innan de kunna nå vingårdarne. och på den äro högar af timmer samt ved till bränsle, och bakom hvar och en sådan finnes män, ensamma eller två a tre tillsammans, hvilka skjuta på preussarne, som ställt ut vedetter på åsen hitom dalen och skjuta på fransmännen tvärtöfver fördjupningen, hvars botten vi ej kunna se. Nitt ur utvisade då 2,30, Klockan något före 2 hade affären börjat. Den inleddes med en stark eld från de två södra tornen af S:t Valerien och reduten framför fästningen samt från ett jordverk midtemot S:t Cloud. Fransmännen vunno synbarligen terräng i riktning