Göteborgsposten – 3 november 1870, sida 1

två gånger, tre gänger, många gånger. Jag sysselsätter mig med andra affärer och väntar. Jag väntar ej förgäfves. Slutligen anländer ett bref med adress till den döende från en dame, som kände Susan Meynell innan hennes 9ifbtermäl med hr Lenoble. Tycker ni ej att detta var ett ögonblick af triumf för mig? Innan hennes giftermål med hr Lenoble. Jag har funnit det! utropade jag för mig sjelf och skyndade derefter att besvara den obekanta damens bref. Ville hon tillåta mig att besöka henne? Jag framställde frågan mycket artigt, och den besvarades mycket artigt. Damen kallar sig mademoiselle Servin. Hon bor vid gatan Grande Mademoiselle i hörnet af Place Lauzern. Af alla gator i Paris är det den allra eländigaste. Jag finner mademoiselle Servin, en gammal grå och skrynklig dame. Huset der hon bor är detsamma som hon bebott i tretiofem år. Hon är musiklärarirna. Hon har sett hyresgästerna komma och gå. Studenter i lagfarenhet och läkarevetenskap ha kommit och gått som skuggorna i en laterna magica; men den gamla damen har stannat i sitt rum i fjerde våningen och alltid haft sitt lilla piano. Det var här hon kände Susan Meynell och en ung fransman som blef förälskad i den senare, ty hon var skön som en engel, sade den gamla damen mig. Detaljerna sparar jag tills vi träffas. Vare det nog sagdt att jag upptäckt hvar giftermålet egde rum, att jag tagit en afskrift af den officiella anteckningen derom och att jag i allt gått regelmässigt tillväga. Giftermålet har försiggått i laga ordning och jag har redan satt mig i för