Ivarjehanda. Plan till brefbefordring från ParisFör någon tid sedan innehöll parisertiunngen bigaro ett tillkännagifvande af dess utgifvare hr Villemessant, som hade till öfverskrift: Tusen francs att vinna på en vecka. Hr V. trodde sig ha funnit ett enkelt och praktiskt sätt att fortskaffa bref från Paris, och det var nu fråga om att finna en intelligent man, paszande att utföra hans id6. De sökande kunde finna hr V. på tidningens byrå mellan kl. 9 och 10 på morgonen. Utsigten att förtjena tusen francs lockade till Figaros byrå en större folkhop än man på länge sett samlad i Paris, men olyckligtvis fanns i denna hop ingen enda individ som sågs lämplig att utföra uppdraget. Figaro annonserade i ett senare nummer att någon före detta tjufskytt, van att smyga sig undan förföljande skogvaktare, att på omvägar nå ett mål som vore rakt framför honom och som kunde känna igen en preussares spår lika lätt som spåret af ett rådjur samt dertill vore skrifkunning, skulle vara den lämpligaste att ntföra uppdraget. Den rätte mannen blef utan tvifvel slutligen funnen, ty det tillkännagafs i Figaro, att hvarosehen som sände ett mycket lätt, oförsegladtbreftill byrån, åtföljat af fem francs, kunde räkna på dess vidare befordran och besvarande en vecka eller tio dagar efter kurirens stundande afresa. Planen var att skicka honom med ett par hundra tunna bref, som kunde rymmas i en mycket liten väska, hvilken kunde stoppas i en af hans fickor, hans hatt eller i hans stöflor. I händelse han sluppe igenom de preussiska linierna, skulle han lägga dessa bref på posten efter att i hvart och ett af dem ha insmugit en bit papper med namnet på den stad der han skulle vänta ett svar; dessa svar skulle han föra till Paris. För den händelse han skulle bli gripen af de preussiska skiltvakterna, var han försedd med ett plakat att framvisa; på framsidan af detta plakat stod ett tillkännagifvande på tyska att kuriren önskade bli förd inför en officer. På baksidan stod följande tryckta vädjan, äfvenledes affattad på tyska språket: -Den som bär detta har på sig några öppna bref, som ehuru små innehålla deras hjertan, hvilka från andra sidan af Paris murar sända en suck, ett ord af tröst eller hopp till sina hustrur och barn, skilda från dem af kriget, och som långt bort ifrån dem vänta på dessa bref, såsom i Tyskland edra mödrar, edra hustrur, edra systrar och edra barn längta efter bref från eder. Alla dessa älskade — hvilka i Tyskland såväl som i Frankrike drömma om fred — gråta öfver de frånvarande och uppsända hvarje natt böner till himlen att de måtte få se morgondagens sol skina. Om dessa lidande qvinnor visste att I hållen i edra händer tröst för så många familjer, skulle de alla bönfallande sträcka armarne mot eder och säga: I fören ej krig med qvinnor och barn; låten budbäraren passera. Några tidningar menade att detta skulle vara ett godt sätt att upplysa preussarne om hvad som tilldroge sig i Paris och insinuerade äfven att Villemessant måtte vara en af Bismarck besoldad spion. Tillfölje af dessa anfall blef planen öfvergifven; men en hr Itasse, en arkitekt, som ämnat draga fördel af densamma för att erhålla nyheter från sin familj, var obenägen för att låta förslaget gå om intet och tillkannagaf i Figarosspalter, att han var beredd utföra planen på eget ansvar. Detta tillkännagifvande hade dock endast till följd att hr Itasse blef arresterad af en afdelning nationalgarde och fick sitta fången under ett par dagar. Postmyndigheterna ha sedan låtit förstå, att de ingenting ha emot hr Villemessants plan, då brefven vid deras framkomst till någon stad utom preussiska linierna bli med post afsända till sina destinationsorter och i följd derat måste bli stämplade. Denna förklaring har föranledt planens återupptagande i andra delar af Paris, men ännu d. 12 d:s hade den ej blifvit bragt till verkligt utförande. AAAAAA AA —