Göteborgsposten – 1 november 1870, sida 2

Denna lilla lifliga impromptu-skizz hade åsyftad verkan. Med anledning af den sorgliga historien om Belinda eller Sophia eller Amalia eller Lavinia Paget, ville mrs Sheldon berätta en dylik som rörde en person i hennes aflidne mans slägt, och åter upprepade hoå hrarje detalj ur Susan Meynelis lif. Tillfredsstäld med mrs Sheldons upprepande af Susan Meynells historia och egande alla upplysningar han kunde hoppas vinna från detta håll, funderade Horatio på hvad han dernäst borde göra. En allvarlig eftertanka öfvertygade äfven hans sangviniska natur om att företaget var svårt och knappast kunde med framgång utföras utan hjelp af någon skicklig genealogist. — George Sheldon har egnat hela sitt lif åt dylika saker, oeh han är dertill en skicklig lagkarl, sade kapten Paget för sig sjelf. Om jag skall ha hopp om att vinna mot honom, måste jag ha någon till biträde som är iika väl bevandrad i sådana saker som han. Sedan kaptenen blifvit öfvertygad härom, började han fundera på hvsr han skulle finna rätta personen. En kort stuuds begrundande afgjorde denna fråga. En bland de talrika affärstransaktioner, som kapten Paget under sitt förflutna lif haft, hade fört honom i beröring med en liten mycket respektabel fransman vid nam Fleurus, hvilken börjat sin bana som notarie, men då han fann detta yrke föga vinstgifvande egnade han sig, liksom George Sheldon, åt utredandet af slägtskapsförhållanden och uppdagandet af arfvingar, om hvilkas tillvaro ingen egt kunskap, m. m. dvlikt.