Göteborgsposten – 1 november 1870, sida 2

Fredsunderhandlingarne synas nästan ha strandat. De franska regeringsafdelningarne i Tours och Paris ha bestämt sig för att ej ingå på att i vapenstilleståndsvilkoren antaga principen om en afträdelse af land, emedan blott den konstituerande församlingen kan förhandla om en så vigtig sak. Preussen deremot fordrar oeftergifligen detta. Någon utjemning i detta fall tyckas de neutrala makterna ej kunna åstadkomma, och någon kraftig påtryckning göra de icke: de ha ännu icke kunnat besegra sin likgiltighet, för att icke begagna ett annat och sämre ord. Det värsta för tyskarne?, säger Times, är utsigten ull att skola föra etwt guerillakrig i hela Frankrike. Metz må talla genast och Paris i nästa månad, men medan fransmannen dukar under ötverallt der han visar sig på öppna tältet, ligga der fientliga skaror på alla vägar, lurande på tilltälle att öfverrumpla fienden. Ty -karne skola sannolikt efter betvingandet af Paris draga sig tillbaka till Elsas och Lothringen, men grefve Bismarck önskar helst att bli befriad från att skola fortsätta det lilla kriget i hela Frankrike. Frågan är, huruvida de neutrala makterna icke borde ölverväga. om de icke kunna utfinna något medel att närma sig Tyskland med praktiska fredsförslag. I samma nummer förekommer en uppsats af den ålderstigne statsmannen Guizot, hvilken ingalunda kan tillvitas hysa något fantastiskt betraktelsesätt. Han säger deri bl. a.: Frankrike skall aldrig underkasta sig någon eröfrare eller tåla någon eröfring. Frankrike hyser cj några äregiriga planer, men det har sin gamla stolthet, och det kan ej uppgifva sitt häfdvunna deltagande i det politiska lifvet. Vi kunna icke veta, huru stora de pröfningar skola vara, som Frankrike ännu måste underkasta sig, och i hvilken grad dess mod och uthållighet skola anlitas. Men k igets onda skali icke tynga på Frankrike allena, och vare sig att kampen blir kort eller långvarig, vare sig att den tortsättes oafbrutet eller med långa mellanrum, skall