Senare Post. Intrycket at Met7 fall blir allt mer och mer öfverväldigande, och man synes allmänt vara af den åsigten, att hvarje tanke på att med hopp om varaktig framgång för franska vapnen kunna förlänga kriget, är tåfäng. Om?, utbrister ett främmande blad, om de neutrala makterna öfver hufvud erkänna sig ha någon förpligtelse och ha en allvarlig vilja att upptylla den, så tyckas de nu skola känna denna forpligtelse starkare än någonsin, ty det är lätt att förutse, att prins Friedrich Carls armå skall, sedan den lössläppts från Metz, kunna inom få veckor öfversvämma hela Frankrike och ödelägga det olyckliga landet så totalt, att det icke reser sig åter under en mansälder. Något allvarligt motstånd skall den näppeligen röna utom möjligen i ett par at de vordliga fästningarne, ty man stampar i våra dagar icke legioner ur marken, och alla de armeer, som provisoriska regeringen ger detta namn, skola icke kunna göra skäl derför. Men om Metz fall sålunda synes skola stärka de neutrala makternas förpligtelse och ansvar, så skall det å andra sidan äfven stärka och utvidga segrarens eröfringsanspräk, emedan hela hans ställning, som hittills ingalunda varit angenäm, nu blifvit betydligt bättre och hans öfvermod dermed naturligtvis ytterligare vuxit. Derför måste ej allenast alla Frankrikes vänner, utan alla civiliserade tolkslag, hvilka sätta värde på sin egen sjeltständignet och inse, att denna strids fruktansvärda förödelser och grymheter skola bilda inledningen till ett allmänt beroende af vapnens nåd, med djup smärta emottaga denna underrättelse. Att segrarens anspråk vuxit, eller åtminstone stärkts, synes af Bismarcks organ, -Nordd. allg. Zeit., som förklarar det vara alldeles nödvändigt, att preussiska armeen intager och besätter Paris, emedan det annars icke skall vara möjligt att förmå fransmännen att inse, att de äro fullständigt öfvervunna. Times i detta fail väl underrättade berlinerkorresp. säger älven, att Preussen bestämdt fordrar såsom vilkor för ett vapenstillestånd, att Frankrike skall deri till principen antaga en aftrådelse af land. Prov. Corresp. — i det närmaste officiel — säger till stöd härför: Genom krigets fortsättande, i förening med den omständigheten att vi kommit dess sista mål närma