Göteborgsposten – 28 oktober 1870, sida 1

anförtroddes åt handl. J. F. Soensson i Majorna. Det beslöts, att berättelserna om Sundhetsnämndens verksamhet under är 1869 jemte tillhörande tabeller skulle befordras till tryeket, hvarefter till ledamöter i solkräkningskomiten återvaldes medlemmarne i den förra komiten, neml. hrr Berger, dokt:e Wretlind och Westman, mantalskommissarien Jansson och kronouppbördskassören Landgren. Till ordförande i komiten utsågs hr Herger, som mottog förtroendeuppdraget med den bestämda förhoppning, att såväl bland hrr stadsfullm:e som hes stadens öfriga innevånare finna samma beredvilliga tillmötesgående som vid föregående folkräkning och hvarförutan denna ej varit verkställbar. Skrifvelse till Statistiska Centralbyrån om komitåns upprättande beslöts och åt Drätselkammaren uppdrogs att anvisa lämplig lokal för komitåns arbeten. Hr Edv. Heyman J:or, som ansett sig böra skriltligen formulera sin förut omnämnda motion i Vattenledningsfrågan, inlemnade nu ett förslag af följande lydelse: -Att i de hus, för hvilka redan bestämda ärliga afgifter erläggas, det måtte medgifvas husegare och hyresgäster att för deras egen räkning få, utan inskränkning, förbruka vattnet från ledningarne, vare sig för hushållsbehof eller andra inom huset förefallande ändamål (endast med undantag af industriella ändamål, för hvilka särskild afgift bestämmes); Att den årliga afgiften härför måtte bestämmas till en half proc:t pr mille af husets senaste bevillningstaxeringsvarde och 6 rdr för hvarje inom huset anbragt tappningskran eller ställe, der vattnet kan hållas rinnandeMotionen remitterades till den förstärkta vattenbyggnadskomiten. Sedan hrr Brusewitz och Lamberg erhållit i uppdrag att nastk. Måndag kl. 9 f. m. hos sekreteraren justera dagens protokoll åtskildes fullm:e kl. 212 f. m. Det allmänna möte, eom till i gär afton var utlyst å Bloms stora sal för ästadkommande af diskussion i vattenledningsfrå gan, var mycket talrikt besökt, deribland al många hrr stadsfullmäktige. Sedan slottspastor Ekman tillkännagitvit, att det varit han, som, på anmodan, genom annonser framkallat mötet, uppmanade han de närvarande att välja en ordförande, dertill föreslående d:r Dickson, som antog valet, sedan han uttryckligen förförbehållit sig rättigheten att tå deltaga i diskussionen och meddela de upplysningar, hvil ka han i egenskap af ordf. i vattenbyggnads komiten kunde vara i tillfälle att lemna. I ett längre föredrag gaf nu d:r Dickson en klar och redig öfversigt af hela den vigtiga vattenledningsfrågans utveckling och behandling såväl inom som utom stadsfullm:es rådsförsamling, redogörande för de olika förslag, som framkommit för lösande af, som tal. yttrade, den gordiska knuten: vattenskattens beräkning efter rum, hyror, kranar o. s. v. Efter alla dessa förslag, alla dessa utredningar huru långt ha vi dock kommit? Vi veta ej, hvar vi stå. Så mycket veta vi dock, att vi alla önska fördelarne af vattenledningen så långt som möjligt utsträckta till de mindre bemedlade, att dessa må kunna få tillgång på vatten, så mycket och så billigt som möjligt, hvilket utan tvifvel i hög grad skulle bidraga till arbetsklassens höjande i sanitärt och dermed äfven i socialt hänseende. Så hade äfven varit vattenledningskomiterades afsigt, men dessa hade redan från början haft händerna bundna genom stadsfullm:es en gång fattade beslut att vattenledningen skulle betraktas som en industriell anläggning. Tal. utvecklade vidare de skäl som gåfve henom anledning att finna frågans lösning ligga deri att all hushållsförbrukning från vattenledningen borde behandlas som en kommunal angelägenhet eller med andra ord att tillgången till vatten skulle vara fri för alla och kostnaderna bestridas i öfverensstämmelse med grunderna för kommunaltaxeringen. Tvenne mål skulle derigenom vinnas: för det första skulle vattnet bli användt, så som det borde användas nemligen af alla och vidare vunne man genast en stor lättnad, då den under alla omständigheter de första åren uppstående bristen, ju alltid måste ersättas genom uttaxering. Funne det ej heller strida mot stadsfullm:s värdighet att upphäfva det en gång fattade beslutet, om det befunnes motverka den goda afsigten och kunde för sin del aldrig gilla ett dylikt rätthafveri. — Tal:s varma föredrag helsades med lifliga bravorop. Hr Blomstrand var glad öfver att höra enjsådan förklaring från en sådan man som den föregående tal. och som tillika vore medlem i vattenledningskomiten. Trodde att inga band borde hindra från att noga granska de principer, hvarifrån man utgår. Påpekade hurusom frågan om vattenlednin gen från början uppsprungit ur en rent sanitär grund under koleraåren på 50:talet. Ville i likhet med hr D. att bushållsförbrukningen skulle vara fri och vattentillgång öppen äfven för den fattigaste. Skulle vattenledningen bära sig som industrielt företag borde Kallebäcksledningen i främsta rummet borttagas, men härför varnade tal. på det allvarligaste påyrkande i stället att vattentappningsställen måtte anläggas ju flera desto bättre. Hvad beträffade vattenskattens utgående ville tal. att den i likhet med hvad i England och Skotland vore fallet skulle beteckning. Kaptenen — Det finns dacl