Gustave hade gift sig vid tjugo års ålder. Han var tjugonio år då hans hustru dog. Hans äldsta dotter Clarice var åtta, hans andra Madelon sju, och gossen, som då ännu ej var bortskickad till skolan i Rouen, fem år. Men år —65 var mademoiselle Clarice femton år gammal och spelade piano utmärkt, efter hvad de goda nunnorna i klostret vid Vevinord sade hennes far. Madelon nalkades sin fjortonde födelsedag, och äfven hon hade gjort stora framsteg i allt so:n hörer till en god uppfostran. Gustave Lenobles döttrar gåfvo honom ingen anledning till bekymmer, utom då de klagade öfver den enformighet och dysterhet som rådde på Cotenoir. Han visste ej huru han skulle förskaffa sig detta hemlighetsfulla något som behöfdes för att göra Coteuoir till ett behagligt hem. Saken var den att det fattades ordning i detta hus. Tjenarne på Cötenoir hade gjort alldeles som de velat alltsedan madame de Neraczues död, hvilken inträffade två år före hennes dotters, Clarise Lenobles. Den sjukliga Clarice hade varit oförmögen att se till sitt hushåll och efter hennes död fanns ingen tillsyn alls. Gustave Lenoble började slutligen märka, att han hade alltför stora utgifter och alltför liten trefnad. Efter upptäckten af det telegram som den yngre mr Sheldon sändt till Valmentine Hawkehurst i Ullerton och efter den vidare upptäckten af det tillkännagifvande som rörde John Haygarths cfterlemnade förmögenhet, uppgjorde den äldre mr Sheldon utan dröjsmål de planer, genom hvilka han ville förseka korsa sin brors. De afbrutna me