Göteborgsposten – 26 oktober 1870, sida 2

ga, att du lät vännen, den trogne bundsförvandten undertryckas. Min uppriktiga önskan är, att en så grym dag aldrig må randas för Storbritannien och dess ädla folk. Daily News, som förut med en till frenesi gränsande partiskhet uppträdt för Tyskland och mot Frankrike, har nu sadlat om och börjar angripa den preussiska politiken. — De tyska tidningarne visa sig häröfver missbelåtna. Afven Times, såsom kan ses af ofvanstående utdrag, är på en återgång och lutar till Frankrike. Samma fenomen visar sig äfven inom största delen at den öfriga engelska pressen. Dock ej blott den dagliga pressen uppreser sig emot den preussiska politiken, utan äfven flere af Storbritanniens anseddaste tidskritter. Så yttrar Edinburgh Reviewmed hänsyn till den preussiska planenpatt vilja införlitva Elsas och Lothringen mot befolkningarnes önskan: Vi höra tyskarne orda mycket om sin civilisation. De böra derför erinra sig, att Italien sedan 1860 uppförts på grundvalen af en klart uttalad önskan hos hvarje del af befolkningen, att England afstod från Joniska öarne på grund at innevånarnes begäran om att bli förenade med Grekland, hvarför barnes representanter uttalade sig, och att sjelfva kejsar Napoleon först tog Savoyen och Nizza i besittning, sedan han skyddat sig med ett votum, om hvilket ingen kan säga, att det förfalskade den allmänna meningen. Detta är i sanning ettstort framsteg i jemförelse med den äldre, grymma metod, enl. hvilken befolkningen i ett civiliseradt land i Europa behandlades som en handelsvara. Skola vi nu ätervända till denna gamla praxis? .. Vi kunna icke tro, att Jules Favre uppfattat Bismarcks ord orätt, men vi vilja ännu hoppas, att Bismarck varit en dålig tolk för tyskarnes åsigter. Skulle detta icke vara fallet måste vi göra tyskarne uppmärksamma derpå, att de måste producera andra bevis på sin civilisation, än de bref på sanskrit, som hemskickats från deras härar till vänner i hemmet. En annan egelsk tidskrift, ÅLuarterly Review, uppträder ännu kraftigare: Under det Tyskland samlat härar om 600,000 man i Frankrike, har Bismarck den djerfheten att påstå, att det fredliga och idylliska Tyskland behöfver skydd mot en fruktansvärd granne. En million menniskor, som afsky Tyskland, skola lemna detta värn. Europa delar icke förbundskanslerens oro; det menar snarare, att man har skäl att frukta r det tyska segerruset. Det i1redliga Tysklandär en diplomatisk fras; det finnes ej något spår till denna fredlighet i historien; Fredrik II t. ex. utmärkte sig just icke för sin fredlighet. Om Europa vore nog enigt att föreskrifva de krigförande makterna fredsvilkoren, så skulle upprätthållandet af de bestående gränserna vara den bästa lösningen i Tysklands intresse... Endast en fred, som afväpnar Frankrike — utan att stycka det, kan bli varaktig. Den hand, som tyskarne otörsigtigt utsträckt efter det äfven af England garanterade neutrala Luxembourg, skall ej ändra denna stämning. Prins Henrik af Nederländerna har anländt till hutvudstaden Luxembourg och der emottagit en. adress, undertecknad af 20 korporationer och af kommunalrådet i hutvudstaden, i hvilken uttalas opp om landets fortfarande neutralitet och beroende. Prinsen törsäkrade i sitt svar, att landets oberoende skall bli bevaradt, och uttalade sin tillit till de makter, som undertecknat traktaten härom.