Göteborgsposten – 24 oktober 1870, sida 2

il öfrigt hvilar öfver dem? Emellertid skola ; i väl närmare och pålitligare underrättelser ingå I om äfven de sedan ståndna striderna, hvilka, senligt de tyska telegrammernas egen uppgift, I angifva, att de framskjutna manskapslinierna måst draga sig tillbaka bakom artillerilinien. Kriget kommer antagligen att snart ani taga en blodigare karakter, än hittills, äfven i departementerna norr om Paris. Åtskilliga förändringar ha neml. timat, hvilka antyda detta. Genom intagandet af fästningen Soissons d. 16 d:s hafva 22,000 man nordtyska trupper jemte ansenligt artilleri blifvit disponibla. Det antages nu, att dessa trupper äro bestämda att besätta departementshufvudstäderna i de nordvestra distrikterna och att belägra eller åtminstone cernera fästningarne längs belgiska gränsen. Storhertigen af Mecklenburg säges i dessa dagar hafva lemnat befalet öfver sina trupper till general Rosenberg, som hitkallats från Königsberg, der han tjenstgjorde som generalguvernör. Från fransk sida har general Bourbaki utnämnts — icke till öfverbefälhafvare öfver LoirearmsGen, såsom det allmänt troddes, utan till högste befälhafvare öfver Nordarmåen. Denna nordarmå6 har hittills ej omtalats i berättelserna om den franska krigsstyrkan; treligen betecknas med detta uttryck en arme, som nu först skall bildas under Bourbakis öfverbefäl. Möjligen medför generalen från trakten vester om Tours en division af inöfvade trupper, hvilka skola bilda kärnan till den nya armåen. Öfver Rouen och Abbeville skall han med lätthet kunna komma till fästningen Lille, aom skall tillsvidare vara hans högqvarter. Times at d. 18 innehåller ett telegram, enl. hvilket Bourbaki skall operera i öfverensstämmelse med marskalk Bazaine i Metz-. Från Rouen skrefs d. 16 dis till Times-: Ester det man erfarit, att preussarne angripit Ecocies (mellan Rouen och Paris, nära Seinens flodlopp) och marscherat mot Fleury sur Andelle (nära Rouen), vidtogos här de kraftigaste mått och steg, för att drifva fienden tillbaka. Nationalgardet i Rouen, som redan har bataljoner i fält, samt nationalgardet från departementet, flera regementen linietrupper och frivilliga äro redo att möta preussarne. Om Rouen faller, blir hela förbindelsen mellan det sydliga och nordliga Frankrike afskuren. I Lille har man tillochmed redan velat veta, att en strid stått vid Rouen; närmare underrättelser saknades likväl. De sista pålitliga underrättelserna om preussarnes framryckande mot Rouen äro från staden Gournay (c:a 3 mil öster om Rouen, midtemellan denna stad och Beauvais). Af dessa framgår, att preussarne framryckte mot staden, med c:a 1,200 man kavalleri och 600 man infanteri samt 4 fältkanoner, d. 14 d:s under befäl af en sachsisk general. Artilleriet uppstäldes på höjderna omkring Gournay, och utanför staden var dessutom uppstäld en reserv om 1500 man, för att törekomma en öfverrampling. Efter det de utskrifvit de vanliga reqvisitionerna i Gournay vände preussarne på olika vägar tillbaka till högqvarteret i Beauvais. Ett par dagar derefter kommo de tillbaka och stannade i Gournay. Äfven i Breteuil och Montdidier (några mil norr om Beauvais) hade de utskrifvit reqvisitioner. I Montdidier underkastade sig genast stadens municipalråd (hvarför det äfven till straff blifvit afsatt); i Breteuil gjordes motstånd. Enl. ett af dagens telegram framrycka tyskarne från Breteuil och Montdidier mot Amiens, der ett kraftigt försvar varit förberedt. Möjligen befinner sig Bourbaki i dessa trakter. St. Quentin, som gjorde tappert motstånd, har måst gifva sig för öfvermakten och besatts af tyska trupper. Hurudan ställningen utanför Paris är, ses af en skrifvelse från Versailles till -Breslauer Åtg. hvarur vi hemta följande: Om här ännu icke finnes någon egentlig brist på ifsmedel, kan man likväl icke se annat än att den ortfarande dåliga väderleken och deraf följande dåiga kommunikationer göra provianteringen för den stora tyska hären svårare för hvarje dag. Redan vär, hvarest jemförelsevis stor lyx existerar, kan man cke längre eller i alla fall endast svårligen anskaffa vissa förnödenheter. Socker t. ex. finnes icke att sä. Brödförrådet blir dagligen knappare emedan mjölförådet med förvånande hastighet försvinner, och detta amma gäller om hafre, halm och hö, alldenstund ransmännen öfverallt uppbränt förråderna häraf, då åra uhlaner närmat sig. Ett har hittills icke felat, :emligen färskt kött, ty ännu inträffa hvarje dag stoa bjordar af boskap till de särskilda truppkårerna, lott med den skilnad, att man på grund af boskapsjukan får lamkött istället för oxkött. På en omrets af 2 mil från hufrudstaden kan till och med et mest uppöfvade öga icke upptäcka något ätbart. Intagandet af Orleans. z Efter la France anföra vi åtskilliga nskildheter om intagandet af Orleans: Natten mellan d. 11 och 12 Okt. sändes friska rupper till general La Motte-Rouge. De sista truppransporterna ankommo kl. 8 på morgonen. Fienden ade emellertid redan kl. 7 begynt att angripa de italiga franska trupper, hvilka voro uppställda utanör Orleans; dessa senare drogoj sig hastigt tillbaka ll staden. De friska trunnerna varan samlada Lv:A